Privat mellan Ripadal och Kaninis

Snape kom ner till båthuset rätt snabbt och de stod och pratade om fläderstaven och Snape försökte köpa sig mer tid men mörkets herre gick inte med på det och de fortsatte prata och mörkrets herre avslutade med.
- Du har varit en god och lojal tjänare Severus, men bara jag kan leva för alltid.

Sedan skar han ett vid halsen på Snape och Snape föll till golvet och hörde svaga rörelser utanför.
Men sedan beorade Voldemort ormen att döda och ormen flög rakt på Snape och Snape kunde inte ens skrika av smärta när ormens tänder genomborrande halsen på honom.

Tess ryckte till när ringen vibrerade i hennes hand. Hon såg den blicka och visste var det innebar.

Snape låg i spökande huset och Potter kom in med Hermione och Ron och Harry satte sig på knä vid hans sida och satte handen för såret och Snape flämtade och sa.
- Ta....mina minnen.
Snälla.

Harry såg på honom och tog fram en flaska och placerade vid Snapes öga och två tårar fulla av det Harry beövde veta for i flaskan och Snape flämtade och sa.
- Potter, meddelandet du fick med ett ord.....det...lösenordet till ett rum.....långt nere i Hogwarts, lång under fängelsehålorna.....Tess....sitter i det, lösenordet...släpper ut....henne.
Men....efter....mörkets herre borta....okej?

Harry nickade och han lämnade med Hermione och Ron efter sig och Snape flämtade och lyckades få tag på flaskan som han hade i fickan och fick av locket och sa svagt.
- Måte....det fungera.

Sedan drack han det det och föll in i medvetslöshet men inuti honom började något arbeta.

Tess satt och skakade i hela kroppen.
" inte min Sev inte min Sev" grät hon.

Flera timmar senare var striden äntligen över och gläderop hördes från hela slottet och Harry såg på hermione och sa.
- Jag måste ner dit, jag är skyldig honom det.
Att släppa ut hans älskade Tess.

Hermione nickade och Minerva som hade hört dem såg på honom och sa.
- Jag följer med dig.

Så de började springa in i Hogwarts och ner mot rummet.

Nere i båthuset låg Snape fortfarande och hans hjärta slog långsamt och han hade gått in och ut ur medvetslöshet men lyckas just och pass kasta en formel som stoppat blodflödet och sedan fallit i medvetslöshet igen.

Tess hade somnat av gråt. Hon låg som en boll i sängen.

Harry och Minerva kom till slut till rummet och Minerva och Harry kom till dörren och Harry sa lösenordet och de såg hur förtrollningen for från dörren och de öppnade dörren och Mineva och Harry gick in och Minerva skakade om Tess och sa.
- Tess...vakna.

" låt mig vara jag kan lika gärna ruttna bort här jag kommer ändå förlora Sev" grät Tess. Hon låg fortfarande som en boll med stängda ögon.

Harry såg på henne och sa.
- I hans minne såg jag honom ge dig en ring, en ring som skulle slockna om han var död och blinka om han svävar mellan liv och död.
Och jag kan inte tro det, men den där ringen blinkar fortfarande, vi kanske kan rädda honom Tess.
Han sa en sak till dig eller hur, ge inte upp hoppet.
Ge inte upp på honom nu Tess.

" han kan dö när som helst Harry vi kanske aldrig hinner ner i tid" grät Tess och reste sig upp.