Flygande giraffer!

Rachel åt sakta druvan och lät sötman fylla hennes mun. Hon tog god tid på sig innan hon svarade. "Men om det inte fungerar stannar jag kvar här, jag fortsätter vara din vän, jag kan stå ut med att vi gett det ett försök och det misslyckas, med att du avvisar mig kan jag inte stå ut med" mumlade hon. Hon ville inte känna smärta varje gång hon såg honom.
Hon tog en till vindruva och såg på korgen. Saften var borta. "Typiskt, saften måste ha åkt ur då jag tappade korgen" mumlade hon.

David nickade.
"Hur ska vi göra då? Vill du ändå följa med som min tjänare?" frågade han och tyckte det lät bra ändå.
"Vi får ta vinet då." flinade han roat åt det hela.

Rachel nickade sakta och log. "Ja, för det yttres skull, jag tror ditt rykte skulle skadas om det sas att du hade ihop det med tjänsteflickan" skrattade hon roat men la till. "Om det inte verkar som du bara roade dig med mig då". Då skulle ingen bry sig.
Hon log sen och hällde upp vin åt dem båda innan hon åt fler vindruvor. Hon drack sedan lite av vinet och lutade sig mot honom, det här verkade vara underbart för tillfället.

"I helvette heller, även du har ett rykte att tänka på. Men det är ändå det bästa, men jag tänker inte röra dig, jag vägrar det kan få oanade följder." sa han och bara skakade på huvudet. Han drack vin han med och såg upp i himmelen.

Rachel tog hans ord på fel sätt och såg ner i sitt glas. Ville han inte röra henne så? Även om hon inte tänkt på sådant än så visste hon att hon ville det så småningom. "Men, det finns örter och allt, vet du inte det? För att hindra sådant?" mumlade hon bara och drack i tystnad upp resten av sitt vin. Hon lutade sig bara mot honom, ville han verkligen inte röra henne så?

"Jo, men tänk om det inte hjälper. Jag är rädd om dig, vill att inget ont ska hända." sa han och såg på henne.
"Självklart vill jag det, men det kan hända saker." sa han och kramade om henne.
"Sen ska väl ändå det inte ske än? Vi är ännu unga." sa han bekymrat.

Rachel log svagt och lyssnade på alla hans oroligheter. "Jag vet, men jag menade inte än heller, men när det väl kommer så få vi ta det som kommer, jag har aldrig hört att örterna inte fungerat". Hon kramade honom tillbaka och såg upp på himmelen. "Det börjar mörkna, ska vi ge oss tillbaka?". Hon kysste honom försiktigt på kinden och reste sig upp. Hon la i sakerna i korgen och tog den sedan. Hon var trött igen, men nästa dag skulle hon jobba igen. Och gå till Elionora och fråga om klänningar till resan.

David gick tyst vid hennes sida. Han ville inte erkänna det men han var rädd för det hon talade om. Han hade alltid varit den som visste mest och kunna hjälpa henne, mest för hans rikedomsskull. Men nu? Här var de jämnbördiga och han var rädd att göra bort sig, han var på okänd mark.

Rachel märkte hans tystnad och log mot honom. "Allt ordnar sig ska du se" sa hon ömt och tog hans hand. Snart var de vid slottet och hon släppte honom igen för att kunna gå till köket. "Vi ses kanske imorgon, god natt" sa hon mjukt och smekte hans kind innan hon tog sig till köket och lämnade korgen och sen till sitt rum.

"God Natt." sa David och log svagt då han såg efter henne. Han visste att han kände mer för henne, kanske älskade. Men han var rädd att förlora henne och allt det andra som hörde till.