The living dead(Dragon Fantasy)

"Vi kommer på något, gör inget dumt bara. Det är bara att lyda, bättre så." mumlade hon och la huvudet i hans knä. Hon hade gett upp, men ville ha honom vid liv.

Mark strök henne sakta över håret med sin friska hand. Den andra armen hängde än slapp, men var ombandagerad. "Om du kommer på något säg det" mumlade han.

"Mmm" mumlade Alex kvidande fram, som om hon skulle göra det. Hon hade inte ens ork till det, men kanske om hon kom på något.

Mark strök henne över håret än och slöt ögonen. De skulle nog inte låta någon av dem arbeta idag.´"Han torterade mig" mumlade han tyst. "Jag vet inte vad han gjorde med min arm...Jag kan inte röra den".

Alex reste sig saka upp och satte sig vid honom i sängen.
"Den kanske är bruten, ur led. Den blir säkert bra." sa hon svagt, för att intyga sig själv och honom. Hon la sin arm om honom, ville bara härifrån.

Mark tvivlade. "Men om den vore bruten, skulle det inte göra mer ont då? Det gör lite ont, och det pirrar". Han lutade sig mot henne. Han hade nästan glömt bort stugan nu, allt.

"Vet inte." mumlade hon och strök honom över håret. Hon ville inte tro det värsta, men hon fruktade att snart kanske det inte skulle finnas någon arm där mer.

Mark suckade och var tyst en stund. "Om vi sköter oss och lyder för det mesta kanske de blir snällare" mumlade han. Det var det han hoppades på.

"Troligen, det kanske kan bli en glad jul." mumlar hon, lutar sig mot honom, drar in hans doft. Det var bara hopp hon hade, men hon ville ha honom vid liv.
"Blir vi perfekta, precis som de vill, släpper de nog på tyglarna." mumlar hon lågt.

Mark nickade sakta och log svagt. Det var en plan i alla fall. "Ja...Och i alla fall har vi varandra, vad de än gör älskar jag dig" mumlade han. De skulle vänta och lyda, någon gång skulle de kunna fly.