Prs(Dragon Fantasy)

"Vad som typ...Big Ben eller??" frågade Uriah, ännu dummare. Arnold frustrade till av skratt, likaså Uriah. "Okej, glöm det där. Tolv-salen...hm..."

"Tja, varför inte?" sa Mina surt då de skrattar åt henne, hon hatade att göra sig till åtlöje. Sonja sa inget, som vanligt men hon irriterade Mina något enormt.

Uriah log ursäktande mot Mina. "Kom, vi går!" mumlade han och gick in mot staden. Efter ett tag flätade Uriah in sina fingrar med(/i?) Minas och lutade sig över hennes axel. "Förlåt, det var inte meningen att göra dig sur!" viskade han.

Mina suckar men nickar, att vara ovän med honom orkade hon inte. Så hon tar hans hand och ler svagt.
"Det är okej." log hon och kysste hans panna.

Uriah log. "Bra." sa han. Arnold drog efter andan. "Hur många gudar bor på Olympen?" frågade han. "Tretton!" sa Sonja snabbt. Uriah funderade. Han mindes inte riktigt.

"Fler, tänk på alla smågudar." sa Mina och såg på dem. "Fast Dionysus? Han är ju nummer tolv." mumlar hon fram.

"Ja, men inte bor väl de på Olympen?" frågade Arnold och kliade sig i håret. "Eller?"
Uriah hummade. "Det kanske är vid Dionysus tron som udden finns?" mumlade han.

"Det borde de ju, alla gudar borde det." sa Mina mer stridslystet än vad hon tänkt. Hennes mor fanns inte där, de mindre gudarna hade inga troner inte som de andra tre.
"Snarare om han har en festsal där han super sig full." muttrade hon fram.

Uriah hajade till åt Minas ton, men kommenterade inte saken, han visste att det var väldigt orättvist att säga åt henne, vars mamma inte fick lov att bo på Olympen.

Sonja ler hånfullt mot henne, "Det kanske finns en orsak till det." flinade hon överlägset.
"Käften." skriker Mina och knuffar till Sonja hårt innan hon höjer en knuten näve för att slå till henne. Hon skriker till och tar sig åt märket istället, nu känns det som det bränns, som det brinner och hon faller ner på knä.