The marauder's map [SV]

*sen kommentar* men du det där var väldigt väldigt väldigt elakt av dig. Maja-tvilling-namn man får inte ha sådana där cliffhangers, det är tyvärr olagligt i Maja-lagen jag skapade precis. Det blir fyra års fängelsestraff om du inte sonar ditt brott genom att lägga upp nästa kapitel NU. Jag väntade mig bättre, att cliffhangra sådär, nej, det är inte acceptabelt.

Haha ja mera.

CLIFFHANGEROMGDÖRVADSPÄNNANDEMÅSTEHAMERÄLSKARALLT ♥

Jaha ni.. Ofta och ofta..


Fyra dagar är bättre än fyra veckor.

Kapitel 44 ~ Den Andra Deltävlingen [Del Två]
"Kom igen, kom igen", mumlar jag panikslaget och fumlar omkring i mörkret. Ett väsande hörs bakom mig och jag biter mig i läppen för att inte skrika högt. Jag glömmer bort smärtan i högerhanden. Ett tyst mullrande hörs och mitt hjärta sjunker till magen. Nu dör jag. Jag vänder på huvudet för att "se" monstret i ögonen när det dödar mig. Golvet är svalt, och det är det enda jag är medveten om tills ett spöklikt ljus tänds rakt framför näsan på mig. Ljuset är grönaktigt, inte silvervitt, så spöklikt kanske inte är korrekt. Synen jag möts av är minst sagt skrämmande. Monstret, som jag inte kan minnas att jag sett i någon bok förut, ser ut som en djupvattensfisk. Med en ållikande kropp och ett huvud som ser alldeles för stort ut för kroppen ser den ganska löjlig ut. Ögonen är stora, för att kunna ta in mer ljus antar jag, och gråa. De är inte stora på ett gulligt sätt, för varelsen är minst sagt söt, mest på det läskiga psykopat - sättet, och munnen är inte bättre. Den är gigantisk, nästan halva ansiktet, och full med meterlånga, sylvassa tänder. Vardera av dem ser ut som om de skulle genomborra mig med nöje. Det gröna skenet kommer från en punkt över huvudet, men jag kollar inte närmare på det. Och om jag inte ser fel har den två små fenor på sidorna. Den ser verkligen ut som en fisk på land.
I ett fasansfullt ögonblick tror jag att korridoren kommer bli fylld med vatten, men det förblir torr. Monstret mullrar igen och ljudet ekar mellan väggarna. Jag försöker att resa mig upp och springa, men jag kan inte röra en fena. Utan anledning vänder monstret på sig och börjar kravla iväg i motsatt riktning. Jag flämtar lätta ut och monstret stannar genast. Det knakar till från någon led eller liknande på monstret och jag vågar knappt andas. Sen lyfter den på sin ålkropp och slungar in mig i väggen. Jag smäller emot med en duns och ett pysande ljud när all luft går ur mig. Men monstret inser inte sitt misstag; under min hand finns nu en pinne av trä.
Jag kommer genast på fötter och riktar staven mot monstret. Nu skrämmer det mig inte längre. Min rygg skriker i protest, och jag skriker: "Reducto!" Även om det inte dödar, eller kanske inte ens skadar, besten far den iväg med en hastighet dom gör det möjligt att återuppta min vandring i språngmarsch, som nu blir ljusare och ljusare. När jag äntligen kommer ut i ljuset blir jag minst sagt missnöjd. Visst, nyckeln hänger framför mig, men annars är det tomt, inte en dörr, inte eld. Jag sväljer ned klumpen i halsen. Det betyder att jag måste tillbaka in.

Jag staplar in i mörker igen. Först nu fattar jag de sista verserna. Fortsätt fram till ljuset du märka, men det är icke som det verka. Ty monster vilar där synes endast här. Det borde betyda att jag måste döda, eller åtminstone besegra, besten för att komma ut.

Snart ser jag inte något igen. Jag hojtar kaxigt för att monstret ska höra mig igen. Inte många sekunder senare hör jag ett fräsande bakifrån och snurrar runt. Ljuset tänds en bit åt höger från det ställe jag pekat staven på, så jag vänder på den på en röd sekund.
"Reducto!", ropar jag och skjuter in monstret i väggen med ett brak. Så känns det, tänker jag skadeglatt och ler i det gröna ljuset. Besten morrar och visar sina tänder. "Diffindo!" Jag riktar staven mot bestens mun, vars tänder nästen står emot min förbannelse. Munnen fylls däremot med blod, och besten kvider. Jag känner en tillfredsställande känsla, och all min fokus går åt mot en sak; jag vill döda den. "Incendio!" Den här gången känner jag värmen från elden och ser den som ett rött sken. För en kort stund kan jag se skräcken och förödelsen avspeglas i ögon ingen den exploderar i ett silvervitt sken. Jag släpper ur mig ett missnöjd läte. Så lätt? Den hade ju åtminstone sprutat eld, haft klor, giftiga tänder eller..
Jag avbryter mina tankar.
Dödade jag den? Dödade jag en levande varelse? Och inte bara det; jag var nöjd över det. Jag faller på knä framför stället där besten förintas. Det gröna skenet hänger kvar som en slöja i mörkret. Runt om mig sprider sig sakta ljuset, men jag kan inte koncentrera mig. Jag dödade den.
Ruska upp dig. Bryt ihop eller bit ihop.
Den var ändå till för att besegra, märker jag när ljuset faller på en lucka i golvet. Ljuset måste ju vara till för att se. Jag sprutar lite vatten på min hand och går sedan vidare nedåt.

Följande rum får jag inte problem med. Det består av en korridor (oväntat) i sten. På väggarna finns olika utbuktningar som sprutar eld på mig. Jag bänder helt enkelt bort elden och springer.

Rum fyra (näst sista!) får jag inte heller några problem med. Det här rummet är stort och fyllt med kokande lava som protesterar i form av sprutande lava om man försöker förstena det. Jag kan inte heller trolla bort det, eftersom det är för mycket. Jag trollar fram ett par av de lösa stenblocken och lyckas ta mig över. Jag lyckas få tag på nyckeln i båda rummen.

Rum fem, det sista rummet, blir betydligt svårare.

Jag kliver in, ganska obesvärat eftersom de föregående två rummen varit enkla och utan ledtrådar, i rummet som vid första anblick ser tomt ut. Det är stort som stora salen (men utan alla möbler). Men jag ser sedan att en bit framför mig hänger pergamentet och en meter framför det står en svart porslinskatt i naturlig storlek. Ett surrande fyller salen. Tvekande rycker jag tag i pergamentet. Inget händer. Vad hade jag förväntat mig? Att katten skulle gå till anfall?

Rakt fram finner du
monster som klyver visaste häxor itu
Sju former det ha,
och du alla döda om du förbi det ska.
Det är skapat endast genom magi
och inget riktigt liv kommer det att förbli
Det dig levande flå
om du det inte kan slå.

Jag sväljer. Samma varning fanns inte på tidigare uppgift. Betyder det att man skulle besegra den på ett annat sätt. Bit ihop eller bryt ihop, tänker jag strängt. Farligt monster - död. Lättaste ledtråden hittills. Jag tar ett stadigare grepp om staven och går fram till porslinskatten. Försiktigt sträcker jag fram handen för att kolla om den kommer attackera mig eller liknande. Den förblir blickstilla. Plötsligt hörs ett ljud som om salen exploderat. Jag rycker till och stapplar bakåt i sittande ställning, vilket bara leder till att jag slår i marken. Jag blir säker på att något ska döda mig. Snart. Explosionen ringer fortfarande i mina öron och efter ett tag börjar den ta form. Jag slår upp ögonen som jag hållit slutna och slutar genast att skaka. Det är ingen explosion. Det är jublet från publiken utanför. Jag lägger händerna för ansiktet. Det betyder att jag har förlorat, igen. Jag rycker upp mig och bestämmer mig för att jag ska förbi det här rummet. Jag kan ju fortfarande komma på en god andraplats. Med bestämda steg går jag fram till katten och sparkar till den med ett klonkande ljud. Den väcks genast till liv. Framför mina ögon får den päls och gula ögon. Obesvärat pekar jag min stav på den. "Expulso", säger jag enkelt och katten exploderar med ett kras. Skärvorna ligger kvar på marken, men börjar sedan koka och bildar en ny katt. Nu är den lika stor som ett lodjur med svart, blänkande päls och ett par imponerade huggtänder. Den gör ett utfall och jag viker undan. "Sectumsempra", säger jag och katten spricker igen. Återigen kokar spillrorna och bildar en ny katt, den här gången stor som ett lejon. Den morrar hotfullt åt mig och visar sina tänder, som nu är tre decimeter långa. "Bombarda!" Katten exploderar och återbildas igen. Den här gången räcker den upp till näsan på mig. Jag försöker spränga den igen. Formeln prickar perfekt, mitt på nosen, men det händer inget. Katten fräser åt mig och gör ett utfall med så snabbt varsel att jag faller omkull för att undvika att bli genomborrad av fyra decimeter långa tänder. Den vänder sig om och stirrar på mig i något ögonblick innan den fräser igen. På en kort sekund befinner den sig på mig. Den fräser och spottar och för femhundrade gången idag känns det som om jag kommer dö. Framtassarna på katten trycker ned mina handleder såpass att det börjar sticka i händerna av blodbrist. Jag sparkar till katten på bakbenen och försöker slita mig loss. I kattens förvirring (jag antar att den inte är särskilt smart) lyckas jag slita mig loss och bomba katten med eld. Till min lättnad exploderar den. Tyvärr återbildas den också. Den här gången är katten en decimeter längre än mig. Innan jag ens hinner ta en närmare titt är den på mig igen. Jag dyker undan och skrapar upp hela underarmen. Med ett ljud som skulle väckt döda till liv kraschar katten in i väggen. Vimmelkantigt vänder den sig mot mig, men det verkar inte riktigt kunna fokusera blicken. Jag tycker inte synd om den i ett ögonblick. Hänsynslöst bombarderar jag den med eld. När elden lagt sig har inte besten försvunnit, den ser mest ut som en gigantiskt nakenkatt. Trots allvaret i situationen kan jag inte låta bli att le sin en idiot. Katten däremot verkar inte ha märkt att den nu är en nakenkatt med storleken av en hippogriff. Den har nu lyckats fästa blicken mig. Jag håller staven i ett hårt grepp.
"Kom an", säger jag kaxigt och ler snett. Katten lägger huvudet på sned, som för att säga "Du har inte en chans."

Hm, vänta lite är. Det är olagligt att skriva så bra. Jag dömer dig till... Tio paket kakor. *ger kakpaket*
Gud, vad AWSOME!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

SLUTA CLIFFHANGRA SÅDÄR

du måste lägga upp nästa kapitel nu annars....

Spännande! Och gillar monstren, var får du allt ifrån? Haha

Räcker det med att säga att jag avgudar dig, eller måste jag fortsätta försöka hitta nya adjektiv till varje kapitel (för de är slut för länge sedan)?

Kom just på att jag inte har rättat det här kapitlet.. Oops..


Tack för alla fina kommentarer
Varje dag blir bättre med er♥

(Mummlar)hatar dig, hatar dig, hatar dig....
Nej, så klart inte, men AAAAAAAAH!!! Nästa kapitel, NU!!!!

(Du är AWESOME!♥)