LotR (Privat)

"Den påverkar dig, du glömmer tiden, vet inte vad du ska göra." sa hon för visst hade hon märkt det. Då han tar i hennes handleder blir hon stel av skräck, hon tålde knappt att folk rörde henne, inte så.

"Nej, tro mig. Det var en av mina dolda sidor.", sade han och skrattade, försökte ignorera stelheten i Keyas armar.

Keya skakar, hennes ögon svartnar och med en kraftansträngning tvingar hon sig själv bak. "Släpp mig." sa hon skrämt och rycker loss sig. Ringens kraft och att han hållt i henen hade gjort henne skräckslagen, men ringen drog.

Han höjde på ögonbrynet.
"Det där är inte tillit, Keya."

Keya ser på honom, hon hade varit på väg därifrån men nu stannade hon upp och såg på honom. Han hade rätt, hon tog djupa andetag och lugnade sig, "Förlåt." sa hon ångerfullt.

Han borstade av sig händelsen som nyss ägt rum och betraktade henne.
"Det är ingen fara."

Keya ser på honom och sätter sig långsamt ner, "Varför blir du inte påverkad av den." sa hon och håller sig en bit från honom. Dels för att inte bli påverkad av ringen eller att skrika om han rörde henne.

Han ryckte på axlarna och skakade lätt på huvudet.
"Mina känslor är väl inte lika skära som dina" Han drog ihop ögonbrynen. "Eller så tar det bara längre tid."

Keya nickade, det kanske var så egentligen var väl hon bara ett vrak som flytt från allt och sen dolt allt i sitt innersta, aldrig visa något hade hon bestämt.
"Imorgon tar jag den, du kan inte ha den hur länge som helst." sa hon bara och såg ner i marken.

"Visst, fröken. Vad du än säger."
Han tittade bort från hennes ansikte och ut mot området runt dem. "Borde vi sätta fart?"