De utvalda

"Mmm." svarade Eletha och ville inte ens tänka på det och kommande natt. De kom till köket och la ner äpplerna i en korg i skafferiet. Eletha suckade pch kände humöret sjunka så fort han nämnde morgondagen.

Ethan märkte att Eletha verkade bli lite låg utav hans ord. "Förlåt för att jag nämnde det....det är bara det...jag känner mig...nästan rädd". För adelskvinnan han skulle roa skulle säkert kasta ut honom så fort hon var nöjd och inte bry sig ett dugg.

Eletha vänder sig om och ser på honom med deltagande blick. "Det bästa är att glömma bort dig själv, att se det som ett uppdrag som skall skutföras. Du är där för dem som alltid, att du är ingen, endast en leksak eller något man kan behandla hur man vill." säger hon och tar hans händer, ömt. Hon menade inte att hon tyckte att han var så, men det var så de såg honom.

Ethan nickade förstående. Han visste....men orden fick honom nästan att må sämre. Varför var de tvungna att göra det här? Bara för att kungen ville att hans gäster skulle ha trevligt...
För adeln var de bara billiga leksaker, inte något att bry sig i.

Hon smeker lätt hans kind och ger honom en lätt kyss. "Jag vet att det inte lät särskilt positivt, men det går enklare då man glömmer bort sig själv och bara tänker på uppdraget. Glöm dina känslor, ja allt som när man dödar." säger hon ömt hon ville att han skulle må bättre.

Ethan sträckte upp sin hand och fångade en lock utav Elethas röda hår i sin hand och virade fingret runt den. "Jag får väl försöka dricka lite först" suckade han. Han ville inte minnas något dagen efter.
Folk i köket kastade nyfikna blickar på de.

Eletha log och slöt lätt ögonen, och njöt för stunden. Hon älskade att vara med honom ensam, eller här. Här i köket och själv med honom kunde hon vara helt sig själv, då ingen än särlingar var i köket. Då slapp hon vara den halvhjärtade och blodtörstiga Eletha.

Ethan log lite och snurrade mer av hennes hår runt fingret. Tänk hur mycket hon hade börjat betytt för honom de senaste dagarna...hon hade verkligen hjälpt honom med allt från bordskick till närstridstekniker. "Du är nog min bästa vän här" mumlade han.

"Nog? Endast vän?" frågar hon smått roat, man brukade inte vara såhär mot vänner. Inte så nära, nej inte så som de var nu. Hon drar sig lite närmre honom, "Älskar när du leker med mitt hår." mumlar hon fram.

"Du är...." Ethan visste inte riktigt vad Eletha var för honom. Han visste inget ord som beskrev det de hade.
"Du har väldigt vackert hår "mumlade han tillbaka och drog handen över det.