Förbjuden kärlek

Egeria satte sig ner och log lite som tack, "Nej, jag vet inte, jag börjar tvivla. Just nu känns det som om han endast ville ha hit mig som sin personliga älskarinna, hora eller vad man ska kalla det och inget annat." säger hon och suckar argt och stirrar mer eller mindre mordiskt in i den stora öppna elden där de grillade ett vildsvin.

"Vill du att jag skall prata med honom?" frågade Isis vänligt "Jag vill inte att du skall vara olycklig, jag vill att du skall vara lycklig som jag är" sa hon och några av de yngre tjänsteflickorna fnissade. Isis förstod att de trodde att hon var lycklig med Lancelot, och inte att han var problemet.

Egeria rycker på axlarna, "Jag vet inte, jag borde väl egentligen tala med honom, men jag kan inte." sa hon dystert och slänger en ilsken blick på tjänsterflickorna, "Men du kanske skulle kunna försöka? Det vore sällt." ler hon lite.

Isis nickade.
"Jag skall göra mitt bästa, jag är ju trotts allt drottning så något skall ja ju klara av" skrattade Isis och tog emot maten när den kom.

"Jo det är du." ler Egeria och tar emot maten, "Tack min ädla drottning." ler hon och gör en bugning då hon sitter bara för att, att visa sig tacksam.

Isis himlade med ögonen.
"Om du pratar så med mig så pratar jag inte med honom" sa Isis allvarligt men log sedan.
"Isis" sa Simon och kom in i köket och såg på henne.
"Ja Simon?" frågade hon och han satte sig ner.
"Jag har något att berätta" sa han och hon tystade honom.
"Jag vet vad du tänker säga och jag vill inte höra det" sa hon bara och fortsatte äta.

"Visst, om jag säger tack då?" ler hon men tystnar och ser på Simon och sen på Isis och på Simon igen. "Vad?" frågar hon och ser från den ena till den andra, för Simons ansiksuttryck sa henne att det var något allvarligt.

"Då hjälper jag dig gärna" sa hon leende och tittade sedan på Egeria och log.
"Min kära bror anser att jag borde vara mer med min man och sedan få en son. Jag är bara inte redo än" sa Isis och Simon suckade. Isis visste att det inte rörde det men hon var bra på att ljuga, folk kunde aldrig avgöra om hon ljög eller inte.

"Din man? En son?" sa Egeria tvivlande, hon kunde visserligen inte höra om Isis ljög eller ej men Simon visste ju om Isis och Fai. Menade Simon att de ändå skulle ha det ihop hon och Lancelot eller?

"Ja jag förväntas ju ha en son, riket måste ju ha en arvinge" sa Isis trött och Simon såg på henne.
"Du måste konfrontera dina rädslor nångång" sa Simon och reste sig upp.
"Jag är inte rädd, jag är bara motvillig till det och att ni alla lägger i er det" sa Isis och tittade på Simon. "Stanna du kvar, jag skall prata med min man" sa hon och lämnade bordet.