PRS mellan Ida och Hermione gragner

Veraaaa,Kathhh! Kataras röst ekade genom slottets väggar.
Det kan inte vara sant, det va Elenas fel! Katara visste vad hon va tvungen att göra. Hon kunde inte stanna kvar bland dom levande så länge till,det va inte här hon hörde hemma.
Hon tittade på Marcus,hon va så rädd att han skulle ta sitt eget liv om hon lämnade honom. Elena skulle nog inte bry sig! Katara stapplade fram till sägen och la sig ner. Hon hade fattat ett beslut....

Bra stick och dö!
Elena var förbannad.
Jag ska ge igen en dag kath och vera kom inspringande.
En dag ger vi igen vi ska se den sista droppen rinna ur dig Elena så sant som sagt.
Vid dom orden blev dom uttsläpade.
Man hörde kath skrika.
För Katara ska vi en dag befria henne från dom döda och vi ska ge igen.
Blanda inte i Katara i era hämska planer skrek Elena tillbaka.




* Nu får du skriva det sista inlääget på del ett av vårt rollspel tänkte jag, nästa del kommer väll dom ta sig ut ur askaban och hitta katara från dom bortkomnas värd vad sägs?*

*like it! måste bara dö först*
Katara blev yr av all uppståndelse och somnade. Hon drömde att hon va tillbaka på Hogwarts precis efter sommarlovet och hon skulle börja det andra året. Det hade varigt en av dom bästa tiderna i hennes liv! Hon,Kaht,Vera och Elena satt skrattande i en vagn som drogs av något osynligt,fast hon kunde se den vackra beniga svarta hästen! Dom klev ur vagnen,hon fick syn på Marcus. Hennes rodnade och Vera skrattade. Plötsligt va Elena borta! detta hade inte hänt! Elena syntes inte till någonstans.
"Elenaaaaa" skrek Katara och vaknade med ett ryck. Det va hennes eget skrik som hade vekt henne

Elena stog vid trappan.
Hon såg hur en kropp bars ut ur sjukhus flygeln.
En tår föll.
En vind föll in i en betämd ung flicka.
Elena skulle aldrig glöma den som låg på båren.
- Hej då syster och med dom orden vände hon sig och gick in igen.

Marcus satt på en stol och stirrade ut i luften. Han tänkte tillbaka på stunden innan Katara dog. Hon hade tagigt hans hand och fått honom att lova att han inteskulle göra något om hon dog. Han hade inte insett att hon va döende men hon hade vetat om det! Hon hade kysst honom och sen stirrade hon in i hans ögon med ett leende på läpparna. ett sånt där leende som hon alltid gav honom

Två år senare............


Elena tittade ut ur fönstret.
Det var två år sen hennes syster hade gått bort.
Hennes mamma och pappa var förfärligt ledsna.
Men hon själv var bara ett tomt skal.
Hon höll darrande i en artikel från the daily profet i handen.
två fångar har rymt Kath och Vera igår kväll medelade ministeriet att två fångar från askaban hade rymt.
Elena visste vad det här inebar hon kunde höra orden ringa i öronen.
En dag kommer vi ge igen

(går dom kvar på hogwarts?)
Marcus satt och stirrade på en bit rostat bröd. Hans mamma kom in i rummet och la en arm om honom. Han sörjde fortfarande Kataras död,han skulle aldrig komma över det! den person som han älskar mest i hela världen va borta!

( Nej )

Elena visste att kriget hade börjat.


Långt borta i ett tenpel satt två perdoner med huvor.
Dom skrek av skratt.
" Från dom döda ska du komma ren och hel i denna afton ska du stiga up igen.
Nu ska vi ge igen.

Katara skrek. hon kunde inte återvända,inte igen. Vad håll dom levande på med?!

_______________________________
Marcus reste sig och gick upp på sitt rum. Han orkade inte mer,2 år det av mer än han stod ut med! Han skulle göra vad som helst för att få tillbaka Katara! Han kom ihåg när hon dog,tuneringen i magisk trekamp ställdes in,det hade varigt hans ända ätt att ta ut sin ilska för hennes död! men den hade tagits ifrån honom!

*Koom tillbakaa*

Aaa Elena skrek.
Hennes huvud värkte av smärta