Johanna and Thalia back in the Hunger Games

Johanna tyckte det var ganska komiskt att Thalia hade slagit ner doktorn, fast även att det var allvarligt. Inte för att Johanna och Thalia var sådär enkla att straffa, igenom att de var ansiktena för revolutionen och att de då inte kunde låsas in eller bli misshandlade eftersom de var tvungna att finnas tillgängliga hela tiden.

"Klockan är över tio." svarar Thalia då hon hittar en klocka på väggen. "Vi kanske bör gå till våra lägenheter?" säger Thresh och de kommer fram till trappan där de skiljs åt och Thalia kramar honom god natt innan han försvinner ner och de fortsätter mot sig. "Vad tror du att de gör? Att jag slog ner honom menar jag." säger Thalia frågande till Johanna.

Johanna tror redan att hon vet svaret.
"Jag tror inte ens han anmäler det. Men om han gör det så tror jag att de gör absolut ingenting. Eftersom du är den du är. Du är viktig i revolutionen och därför så kan de inte riktigt straffa dig. Det går ju att utnyttja sin position rejält" säger Johanna när de kommer till sina lägenheter.

Thalia nickar, "Jag hoppas det, hoppas att de inte straffar Thresh bara, eller någon av de andra." säger Thalia allvarligt, men hon trodde nog inte det, skulle de så mycket som röra Thresh så skulle hon vägra allt de ville. Som Thalia sa, man får utnyttja sin position. "Ja, god natt då." säger Thalia och kramar om henne innan hon går in till sig.

Johanna nickar. Hon visste att de aldrig skulle röra så mycket som ett finger på honom, han som inte hade så mycket hår så skulle det vara rätt svårt att få tag i ett hårstrå.
"God natt" säger hon och ger Thalia och kramar om henne också innan hon också går in till sig. Direkt när hon kommer in i sin så kallade lägenhet så tar hon fram en av strumporna hon fått av distriktet och lägger ner de barren hon tagit ifrån skogen i den. Sedan tar hon ett av skornas skosnören och knöt ihop den. Johanna luktar på den. Den luktar skog, och väldigt mycket hemma. Sedan lägger hon den på sängen medan hon borstar tänderna och gör sig i ordning för att sova. Det enda konstiga var att hon inte fått någon pyjamas av distriktet. Så hon gick och lade sig i endast underkläder, för det skulle enligt henne vara för varmt med att ha på sig en massa kläder plus ett täcke.

Thalia kommer in till sig, hon klär av sig och bandaserar av händerna och tvättar av smörjan, hon skulle inte kunna sova med de där på och de gjorde i alla fall inte ont längre. Hon borstar tänderna och kryper ner i sängen i bara underkläderna. Hon försökte sova, men alla de upprörda känslorna från dagen gjorde det svårt. hon skulle verkligen behöva det där morfinet nu.

Johanna ligger vaken i vad som känns timmar och luktar på barren. Till sist somnar hon, men det är inte någon vacker dröm hon får. Hon återupplever bombningen som skedde tidigare, men nu är det inte 13. Utan det är hennes hemdistrikt. Hon ser skogen brinna ner till svarta pinnar som sticker upp ur jorden, hon ser husen förstöras totalt och hon ser människor hon träffat dagligen brinna till döds, eller dö av värmen från bomberna. Johanna håller sig förvånansvärt lugn över det här till de bombar distrikt 14. Då ser hon kropp på kropp bäras ut. Madges, Peetas, Annies, Blights och sedan kommer Finnicks kropp ut ur ruinerna. Håret nästan helt borta från huvudet som lider av svåra brännskador. Hans skräckslagna ansiktsuttryck och hans skadade kropp. Alla dessa får henne att skrika. Skrika att det inte händer, eller att de fortfarande lever.

Thalia som inte har somnat hör Johannas skrik och kliver snabbt upp. Hon öppnar dörren och ser väktarna fifla med en nyckel in till Johanna. "Jag fixar det låt mig komma in." säger hon bara då doktorer tänker komma in och se om Johanna behöver hjälp. Hon tar deras extra nyckel och knuffar ut dem och låser dörren så de inte kan ta sig in. Thalia såg på Johanna som ligger i sänger och sätter sig på hennes sängkant och strycker henne över håret. "Såja, såja allt är inte vad du tror det var." säger hon lugnande.

Johanna, som ännu inte vaknat av hemskheterna som drömmen för med sig, känner någon som stryker henne över håret och viskar lugnande ord. Först tror hon att det är Thalia, för hon känner igen rösten. Men när hon vänder sig om för att se om det verkligen var hon så ser hon istället president Snow stå där med ett elakt flin och en annan man som han puttar emot henne. Vilket får henne att automatiskt skrika till ännu en gång innan hon slår upp ögonen. I verkligheten så var det självklart ingen Snow som var där, det hade bara varit ännu läskigare än i drömmen. Utan det var Thalia.
"Hur kom du in?" frågar hon förbryllat. Hade inte Johanna låst?

"Du skrek, doktorerna försökte ta sig in, men jag hindrade dem." sa Thalia något roat åt doktorernas förbannade miner, Thalia hade inte gjort sig populär bland dem. "Men nu har jag deras extranyckel, tänkte att du inte ville ha dem här vännen." säger hon mjukt och lägger sig vid henne i sängen.