Power (Ett rollspel för alla)

Nik tittade på tjejen som skulle intervjua honom, han svarade inte på frågan, varför skulle han?
"Du tar hela den här grejen på allvar?"sade han och skakade på huvudet. "Jisses, och jag som trodde att det endast var gubben som var virrig."
"Men för att göra ditt liv lättare, så är jag sexton år."
Han ville endast därifrån, så snabbt som möjligt. Han hade bestämt sig, han skulle inte vara kvar en timme till.

(( Jag kan vara efter Nik ))

((Jag kan var sist ))

Lelia tittade ut genom fönstret. Hon suckade. Det kanske var sant. Hon kanske hade en gåva. Hon kanske var speciel. Eller så var hon inte det. Hon såg en man sitta ensam på en bänk. Han satt med huvudet ner böjt. Lelia la huvudet på sne och tittade på honom. Helt plötsligt fick hon känslan av att mannen var ledsen för något. Hon kände det i sig. Och ett litet svagt svagt ljus fanns också. Hans liv var sorgligt men det fanns hopp. Helt plötsligt försvann känslan igen och mannen tittade sig omkring.

((en fråga; hur gör vi med min karaktär eftersom hon inte kom? xd))

((Ingen anning faktiskt...))

((Jag kan vara näst i kö xP

LolFeelings: Din karaktär kan kanske komma tillslut, fast sent? xP Bara ett förslag))

((nepp, eftersom hon inte orkar med allt som har med det att göra :s))

(( Nu tänker jag skicka in den onda mitt i alltihop. Ledsen om jag förstör hennes utseende eller whatevah. xD))

Jackson öppnar dörren till rummet, tar ett eller två steg in och hoppar sedan till när han ser att det inte är Jordan som är i rummet. Kvinnan som sitter på sängen har ljust hår och blixtrande gulgröna ögon. De skrämmer honom, han skulle ljuga om han sa något annat. Hon ler ett anskrämligt leende.
"V-Vem i helsike är du?" Säger Jackson och försöker samla sig. Han hör ett knäppande ljud och ser mot den nu stängda och låsta dörren.

((Kan vi inte säga att Ariana (Den onde systern) är en "Sån-där-som-kan-ändra-skepnad" eller något. För att de välsignade inte ska känna igen henne?))

((Oki, nu kom jag för en stund ))

Annabeth kände ingen ilska den här gången. Hon suckade, skrev ner "16" och vände sig mot killen.
"Lyssna nu" sade hon. "Jag vill fane mig inte sitta här hela dagen. Jag vill få det överstökat lika mycket som du. Däremot tänker jag, vilket du uppenbarligen inte gör. Om den här myten är sann, vilket jag faktiskt fasar för att den är, så måste jag veta vad det är för något. Inte för att jag någonsin kommer 'kämpa mot onda krafter' eller whatever, utan för att veta hur jag ska stoppa det. Jag vill inte vara något jävla freak som har någon Gåva. Och jag vill inte ha Dominus till mentor. Men för att veta hur man kan stoppa det måste man ju fatta problemet. Jag vill det här lika lite som du, och tror på det lika lite som du, så sammarbeta nu så vi kan få det överstökat och hitta en lösning."