The Vampire Diaries [Rollspel]

" Nej, jag har gott om kläder" svarade jag
" Nu kan vi gå och köpa din telefon, köp två, en som du ska använda och en som du kan kasta" sa jag med ett leende

Klaus log skeptiskt och himlade med ögonen.
"Eller tre, en som jag kan kasta på Kol då han slutat tala med 24820-BIATCH."
Kol suckade och gjorde en menande grimas.
"Vad ska vi göra efter det då?"gnällde Kol fast han fortfarande höll telefonen mot örat. "Katherine har nog svimmat av min otroliga charm, för hon svarar inte."

" Klaus kan väl ta oss till något ställe, han har ju tydligen varit här flera gånger." sa jag till Kol
" Kol, du har ingen charm"

"Glädjedödare", muttrade Kol.
Klaus kom ut ur telefon affären med en ny touch i handen samt en annan. Han flinade mot Caroline.
"En som jag kan kasta", sade han. "Den är stötsäker!"
"Du är patetisk", sade Kol och lade på samtalet med Katherine då hon aldrig sade något.
"Vad?"sade Klaus allvarligt. "Titta."
Han kastade hårt iväg den stötsäkra telefonen genom varuhuset så att den träffade en vakt i bakhuvudet.
"Oh f*ck", svor Klaus.
"Stötsäker sade du?"flinade Kol.

" Varför kastade du på vakten Kol?"

"Vaddå jag?"sade Kol allvarligt. "Det var ju Nik!"
"Vi kan väl argumentera om det här senare?"föreslog Klaus allvarligt då vakten kom emot dem. "Jag har andra planer än att tvinga vakter."
"Bra plan", sade Kol innan de drog ut Caroline ur varuhuset.

"Hej Kol sötnos på bra humör?" frågade Katherine och flinade.

Kol suckade i luren.
"Alltid lika rolig du Katherine", sade Kol roat. "Men tyvärr har jag inte tid med dig. Du kan ju alltid ringa Finn eller Nik."
Han lade på och Klaus såg på Caroline.
"Vad vill du göra?"frågade han artigt.

" Vi kan fråga Kol" sa jag
"skitungen får välja vad vi ska göra" sa jag till Kol med ett leende

"Sluta kalla mig för skitunge", muttrade Kol. "Jag är äldre än dig, Blondie."
"Vem är det nu som är dum?"frågade Klaus retligt och stannde då Kol skulle knuffa till honom så att han flög in i väggen bredvid. Klaus tittade på Kol som satt på marken och höll händerna för huvudet.
"Aj", sade han och ställde sig upp.
"Skitunge", flinade Klaus.