We are left, they disappeared. (Rollspel)

Thomas försöker bli irriterad på honom men det går inte särskilt bra. "Men ååhh.... Det går ju inte vara arg på dig för att du håller på" stönar han och blir istället irriterad på sig själv. Tom dunkar sig själv i huvudet en gång och börjar sedan skratta för att han inte visste vad han skulle göra.

Nikki bara ser på Tom och förstår inte alls vad han egentligen skrattar åt men han kan inte låta bli att stämma in och snart skrattar han också. Mokona bara stirrar på dem båda och Nikki ler, han känner sig gladare än på länge

Thomas kan inte sluta skratta då Nikki också gör det och får tillslut skrattanfall och kan absolut inte skratta och då skrattar han bara ännu mera. "Hjälp mig" säger han mellan anfallen och ligger och vrider sig på marken.

Nikki ser oroligt på Tom och samlar sig och sätter sig bredvid honom, han hade ingen aning om vad han skulle göra men han tog hans händer och försökte hålla honom nere

Thomas slutar sedan skratta då Nikki slutar och ser leende på honom. "Hejsan" säger han och skrattar kort.
"Tack förresten, jag hann inte ens få andnöd. Det brukar jag få" säger han och sätter sig upp.

"Hej" säger Nikki och ler lite mot honom och lutar sig sedan tillbaka "brukar du få det?" sa han förvirrat

Thomas nickar och ler mot honom. "Ja, fast inte så ofta. Högst två gånger om året" svarar han och leendet stryker bort då han kommer att tänka på sin familj igen.
HAn ser upp på hnom igen och kommer att tänka på att han inte behövde dem just nu. Han var ju redan i tryggt sällskap.

"vad beror det på?" frågade Nikki undrande, han hade aldrig mött någon som fick anfall och han var inte säker på om det kunde vara farligt

Thomas rycker på axlarna och lägger huvudet på sned. "Att jag inte kan sluta skratta... jag vet faktiskt inte men det är inte så farligt. Efter ett tag slutar man, eller knäcker revbenen" säger han på skämt, fast han var inte riktigt säker på om man kunde göra det eller inte. Det borde ju gå att krossa dem.
"Men kan vi glömma allt; pussen och dylikt? Fast om du inte vill det behöver vi inte men det är mest för din skull"

Nikki bara nickade och såg sen på Tom och visste inte vad han skulle svara. han trodde inte att det funkade riktigt så, att man bara glömde, att allt man ville försvann.
"Hur skulle jag kunna glömma?" frågade Nikki och såg på Tom? ville han glömma då?