Army, War and hard friendship. (Rollspel)

((F-förrådde du oss? O.o))

Jacob har ingen aning om varför han räddar Olivia men ändå blir han orolig är det forsar blod ur hennes mun. Han håller en hand över munnen och hoppas av hela sitt hjärta att det inte ska vara försent...

((Yep. Olivia fick minnesförlust och sköt Jacob i armen. Samt stängde in Kol och Jacob. Fast det förstås Jacob verkade förstå att hon inte mindes någonting.))

Olivia avskyr att inte kunna prata, be om ursäkt eller förklara vad som hände. Hon tycker inte om det. Olivia hostar och blodet fortsätter rinna. Hennes lunga måste vara punkterad. Henne medvetande domnar bort irriterande nog.

Jacob ser hur Olivia kämpar för att inte förlora medvetandet.
Hon hostar blod och hon ser otroligt svag ut. Han rynkar pannan.
"Du ska nog inte överanstränga dig så mycket", sa han.

Olivia ger honom en trött blick. Hon vet att han har rätt, hon är ganska säker på att hon inte borde överanstränga sig eller ens försöka hålla sig vaken ens en gång. Men hon är riktigt rädd för att förlora medvetandet. Hon kanske dör.

Jacob suckar och springer vidare med Olivia i famnen.

Olivia kommer just på att de är på väg mot lägret, antagligen och försöker genast ta sig loss. En förrädare får inte vara i lägret.

Jacob stannar när han känner hur Olivia vrider sig som en mask. Han håller fast henne.
"Du, ligg still."

Zanitas ögon registrerar killen som skyndar fram mot det kraftigt blödande målet och tvekar. Hennes order har inte nämnt någonting om bipersoner och hon vill absolut inte riskera att bli anklagad för att ha missförstått ordern. Straffet för det är värre än Zanita ens vill tänka på så när pojken bär iväg på målet står Zanita kvar med vinden blåsande i det kortklippta, smått fuktiga håret och de mörka, uttryckslösa ögonen registrerar varenda rörelse killen gör och memorerar hållet han försvinner åt. Det är först när killen har försvunnit utanför Zanitas synfält som hennes huvud surrar till och hon får den sista delen av ordern: Döda alla bipersoner om nödvändigt, men för tillbaka Objekt 90231 i reparerbart skick.
Zanita rör inte en min när hon börjar gå åt det håll som pojken och målet har gått åt. Vatten droppar från Zanitas lugg och får små gnistor att skjuta från hålet i hennes panna och Zanita undrar tyst hur lång tid hon har på sig innan vattnet har tagit sig förbi alla skydd och kortsluter henne. Det är en av anledningarna till att hon hatar vatten. Eller snarare hatade. Just nu känner Zanita ingenting.

Olivia svarar genom att spotta blod. Hon är förvånad över att Zanita ens kommit efter henne. Hon är uppenbarligen inte mänsklig. En människa skulle dött av skottet. Hon är säkerligen en av de där 'projekten' hennes far pratat med sina kollegor om. Robotar.

"Var snäll att lämna över objektet utan att göra motstånd", säger Zanita med stark, monoton röst. Hon har stannat några steg bakom pojken med ena handkniven mot sidan av hans hals. Hon nuddar inte hans hals, men om pojken rör på sig för mycket kan det säkerligen sluta illa.
"Om du lämnar över objektet utan att göra motstånd låter jag dig gå, annars kommer jag att skära halsen av dig", säger Zanita monotont och uttryckslöst och väntar, utan att röra minsta muskel, på pojkens svar.