~~Hedviggs liv~~

---

+1

---

Vae weohnata ono vergarie eka thäeet otherum

---

---

---

+1

+1

---

tack, så mycket ♥ ny läsare Luna01?

Blir ett litet kapitel idag

Kapitel 92
FÖRSÖK ATT GLÖMMA

Dagarna gick, inte ett knyst hördes om Alicie, lärarna undrade inte över hennes plötsliga närvaro. Ingen visste vad som hade hänt. Inte heller jag. Carolle och jag var mer med varandra och det var nästan som för ett år sedan när vi var allra bästa vänner, men vissa sår kunde inte läka. Joanne kom inte tillbaka, kanske hade hon det bättre nu? Jag försökte att prata lite med henne då och då, men vissa saker borde man glömma. Eller åtminstone försöka. Idag var det tisdag, inget speciellt skulle förmodligen hända.

Efter frukosten var det på en gång dags för skötsel och vård i magiska djur, jag borde ha valt bort det, det var bara en sak som var bra där. Marcus hade valt den lektionen. Jag brukade stå i ett hörn och bevaka hans vackra ögon. Jag borde glömma honom också, jag ville glömma honom, men jag kunde inte slita blicken från honom. I vid behov rummet samlades folk fortfarande, utan Harry kändes det som om jag inte hade någon lust att gå dit, men vad Umbridge kunde ha gjort mot Alicie får mig ett gå dit. Bara för att få trotsa henne.
Harry hade inte heller använt mig som brevuggla så ofta. Jag saknade det.
Så en gång på kvällen efter middagen flög jag dit. Och mycket riktigt satt han i vid fönstret bredvid hans himmelsäng. Diskret pickade jag på fönstret med näbben. Han öppnade fönstret och log när han såg att det var jag. Armen han öppnade fönstret med var blodig mitt på, det stod någonting inristat.
Jag var inte modig nog att läsa det. Var detta Umbridges verk?
Ilsket flög jag fram till honom och hoppade desperat efter ett brev, men Harry bara skakade på huvudet. Surt flög jag min väg tillbaka till uggle-salen och suckade. Inga brev, igen. På sommaren skulle jag ha ingen att bo hos, så det skulle bli instängd i Harrys bur som de andra åren jag inte hade varit hos Carolle. Vilken plåga. Surt gick jag till Ravenclaw-tornet och min säng.

---

Vae weohnata ono vergarie eka thäeet otherum

---