(PM)Jag hatar din blotta existens

hmdetgårlitebättrenu
Jag tryckte på bokstäverna som jag skulle skriva, och bytte tangent, som du ser. Men det verkar fortfarande som att jag har missat något...

Jag kan var afe lut eme nnä rja gsk riv erb ruk arj agä ven try cka påm ell ans lag med jäm nam ell anr um.

O.O Du borde vara en Ravis Matizze! Hur... Gör.. DU?

såä rde tsä ker tja gha ral lti dve tat att duä rde nsm art ast eav oss två
stä mme rde tma tiz ze?
Och imo rgo när det sön dag. Och dåb lir det två kap ite lti ll.

Här kommer det första av de två utlovade kapitlen, nästa kommer senare idag ^^
... *Spruta ut te över datorn, andas häftigt och dra in varmt te i halsen. Hosta och spotta om vartannat* Jag är hemsökt av mina karaktärer!! D': Allvarligt, finns det ingen regel mot att man inte får göra någons karaktärer levande? TwT
Hade ni inte kunnat vänta tills FF:en var klar i alla fall? Nu blir alltihop så mycket mer komplicerat! T_T
... Och, Didier har faktiskt mörkt hår... typ:
Och förresten så är han 14 eftersom de alla går sitt 4:e år, eller början på det fjärde året i alla fall *petig till tusen*
----------------------------------------------
Jean
"Jaha, så vad gör man med sitt konstiga silverdjur när man väl har fått fram det då?" Undrar Jean och flinar svagt. Hans silverörn cirklar ovanför honom och fjädrarna glänser svagt. Bijou tittar misstänksamt på örnen, men silverörnen själv verkar helt omedveten om det. Eller den kanske bara är ointresserad?
"Ingen aning, trollar bort det igen kanske?" Föreslår Didier som har böjt sig ner för att titta närmare på sin varg som just nu har höjt huvudet och som ylar utan röst. Jean ryser, djuren är onaturliga. De känns fel, som en dålig kopia av riktiga djur. Kanske är det så dementorer känns också? Jean skakar av sig de konstiga tankarna, och med en lätt viftning med sin trollstav får han silverörnen att försvinna.
"Jag tänker kalla dig Silfwer", säger Didier och sträcker fram en hand mot vargen.
"Ska du namnge den också?" Säger Jean och flinar. "Den lever inte så varför ska den ha ett namn?"
"För att den ska tro att den lever", svarar Didier och reser sig upp. Jean rycker på axlarna, Didier fick väl göra som han ville.

En blek och tärd gestalt kommer gående längs den grusade stigen och stannar upp när den får syn på Jean och Didier. Jean, som inte hade brytt sig om gestalten innan, knyter händerna. Alltid. Alltid är de tvungna att stanna när de ser honom.
En vind sveper förbi och långt silverblont hår blir synligt. Plötsligt förstår Jean varför gestalten hade stannat och han ger Jess en mördande blick. Hon hade ingenting här att göra, så varför kunde hon inte bara dra?
"Hey, Catterholt!" Ropar Didier och Jean vänder sig automatiskt mot honom. "Inte du idiot!" Stönar Didier. "Jessica, ska du komma eller har du frusit fast? Jag vet att det snart är november men så kallt är det väl ändå inte?"
Jess ser ut att rycka till men går sakta fram till dem. Jean ser att hon rodnar svagt och att hon gör sitt bästa för att ignorera honom.
"Vad gör du här ute?" Frågar Jean skarpt och Jess rycker till och vänder sig mot honom. Hon har mörka ringar under ögonen och ser på något sätt blekare ut än vanligt.
"Vad angår det dig?" Fräser Jess. "Jag ska plocka örter åt professor Fontaine, okej?"
"Det är november nu, de flesta örter har frusit", påpekar Jean och duckar för en blek knytnäve. Jean och Didier har inte bara övat på besvärjelser under den här månaden - Jean har faktiskt så gott som tvingat Didier att lära Jean att slåss bättre.
"Det är en sak jag aldrig har förstått", säger Didier innan Jean hinner börja bråka med Jess. "Ni är syskon, eller hur? Ni är till och med tvillingar! Så varför gillar ni inte varandra?"
"Någon har visst läst för många böcker om tvillingar som älskar varandra mest av allt och som känner varandra så väl att de alltid vet vad den andre tänker", muttrar Jean surt. Han hade själv läst en sån bok nyligen och skrattat åt hur otroligt bisarr den boken hade varit.
"Kanske det, men vad hindrar er?" Undrar Didier.
"Skit i det så lever du längre", mumlar Jean.
"Det var inget svar", konstaterar Didier.
"Ja, hur som helst så... Oj, vad klockan klockan har blivit mycket!" Utbrister Jess nervöst. "Nu måste jag gå, ha det så trevligt! Hejdå!" Ropar hon och rusar iväg in mot slottet igen.
"Ni är fan inte kloka", muttrar Didier och lägger armen om Jeans axlar. "Jaha, vad ska vi göra nu då?"

jätte bra!!!!

Awzum!

Super, meer tack

Hahah jag spöööökar för dig MatizzeMohahah

Haha! Nice name!