De utvalda

"Inte hungrig, ätit redan" sa Ethan även om det var en smärre lögn. Han studerade henne lätt.

"Du sov i kontoret sedan i sängen och sedan tog du hand om min feber, det var inte nyss du ätit." sa Eletha allvarligt, hon var frisk nog att tänka, hon var tvungen bara att fortsätta med örterna.

Ethan suckade djupt. "Jag är inte hungrig" upprepade han och reste sig upp. "Jag ska jobba, säg om det är något".

Eletha såg på honom, "Ät åtminstonde något idag, snälla." bad hon men nickade. Då han försvunnit fortsatte hon att äta och drack sakta sitt te med örter i.

"Visst". Ethan satte sig bakom sitt skrivbord och fortsatte arbeta i flera timmar, utan att äta något som han sagt. TIllslut på kvällen gick han in till Eletha igen.

Eletha låg i sängen hon läste en av Ethans böcker vilket var att hon stigit upp ur sängen men det hade gått bra att ta sig till bokhyllan.
"Du har inte ätit." hälsade Eletha honom och la ner boken.

Ethan suckade. "Och hur vet du att jag inte ätit?". Han la sig vid henne och gäspade lätt.

"Du har inte det, jag har öron att höra med. Ta ett äpple i alla fall." sa Eletha och tog en från bordet vid sängen och sedan tog hon själv vatten och örter för att hålla ner febern som Simon sagt.

Ethan suckade och tog äpplet innan han la det på ett litet bord vid sängen. "Imorgon". Han blundade sedan.

"Nej, nu. Du vet hur det blev förr, ät." sa Eletha bestämt men oroligt och gav honom åter äpplet. "Snälla Ethan, du lovade." sa Eletha nästan bedjande.