Förändrad värld Lupple & Medi

"Och vad tror du på?" Frågade hon tyst och öppnade ögonen.
"Om jag har den rättigheten att fråga.." sa hon och pillade med täcket.

"Så låt oss kolla vad det finns för mat. Vi kan göra mat åt de andra."

Han skrattade lågt nästan nervöst. Hur skulle han förklara? "Jag tror att vissa saker är samma sak men att människor beskriver det på olika sätt." Sa han undvikande.

Hon nickade och vände på huvudet.
"Så om jag dör... kommer jag bara... försvinna?" Frågade hon tyst.

Han suckade tungt. "Din kropp. Din själ, den kommer vara fri." Sa han och försökte få det att låta underbart.

"Om jag har varit snäll." sa hon och såg på honom.
"Har jag feber? Känns somjag svamlar igen." Sa hon och satte sig upp för att sträcka sig efter glaset.

"Du har varit snäll." Log han ömt. "Nej det har du inte. Men jag tror du kanske behöver vila." Viskade han ömt.

Hon såg på honom med en trött blick.
"Det är något i påsen som gör mig trött. Jag sover bara. " Hon visste inte vad som hade hänt med hennes kropp och hon såg sur ut när hon gav påsen en blick.

Rafael såg på henne. "Nej Rhiannon. Det är inget som är i påsen. Du är trött för du måste bli frisk. Kroppen fungerar så. "Sa han. "Den måste läka sig själv. Ge den tid." Förklarade han.

"Men varför är jag så trött? Får jag veta det? Jag kände mig som skit när jag vaknade..."

Han såg på henne. "Ditt immunförsvar är konstigt just nu. Du har ätit jätte fel mediciner." Sa han lugnt.