Life - Lupple & Medi PRS

Hon log och nickadee.
"Så kanske du kan berätta för de små.." sa hon tyst.
"Det kommer bli konstigt."


Han visade och log.
"Dracula." viskade han och flinade.
"Den är rätt trist. De målar upp vampyrer så illa."

Gabriel såg på henne och ledde henne mot trappan men stannade upp. "Ska vi gå yttervägen?" Frågade han och såg på henne. "Men han Charlie var ju tvungen och vara med." Sa han tankfullt.

Mi såg på boken och skrattade lågt. "Åh Dracula." Flinade hon och såg på honom. "Den är påhittad. Helt och hållet." Log hon.

Hon skakade på huvudet.
"Nej vi tar korta vägen. jag har blivit för lat." Hon flinade och såg på honom.
"Men ändå att se sin mormor är ganska läskigt. Speciellt om hon är död Gabriel.."

"Ja det är jag medveten om. Du sover inte varje dag. Du har ingen jord vad jag vet. Du är ingen man och så är det." Han tog hennes hand.

Gabriel skrattade lågt. "Då tar vi korta vägen." Log han och fortsatte uppåt mot sovrummet. "Det förstår jag, måste vara omskakande." "Men du är väl glad att du såg henne?" Frågade han.


Mi flinade lite och kysste honom mjukt. Jag behöver inte sova alls egentligen. Men det ger lite ro." Log hon och ledde honom mot badrummet. "Duscha nu." Log hon och pussade hans kind.

Hon började gå upp och såg på honom.
"Jag minns henne knappt. Att se henne gör mig glad men jag minns inget om henne."

Han reste sig och började gå mot badrummet.
"Kommer du?" frågade han och såg på henne.
"Jag vill inte vara ensam..."

Gabriel nickade sakta. "Med tiden kommer du lära dig och kanske minnas vissa saker." Sa han.

Mi nickade sakta. "Om det är din önskan." Viskade hon och la armarna om hans midja och gick in med honom till badrummet, i en omfamning.

"Kanske." Hon gick in i linneskåpet och kom ut i Gabriels hus. Hon kände doften av skog och hon log.
"Jag älskar att vara här. Synd att månen är nära för jag vill sova här inatt."

Han såg på henne med ett leende.
"Jaa kom nu" sa han och drog in henne i badrummet och låste om sig.
"Så min sköna vill du bada eller duscha med mig?"

Gabriel log mot henne, nickade lätt. "Jag älskar också denna plats." Viskade han och kramade hennes hand. " Jag önskar att jag kunde stanna med dig i natt. " Viskade han.

Mi drog varsamt av honom tröjan. "Välj du min älskade. "Viskade hon.

Hon log.
"Två dagar till till fullmånen. Då ska jag bo hos Mi och jag kommer klara mig." Hon såg på honom och såg ut när hon hörde barnskratt.
"De vet att jag är här."

"Bad!" sa han förtjust och såg på henne.
"Att sitta och fundera gör mig lycklig." sa han och tog hennes händer.
"Allt är bättre att du är med."

Gabriel nickade. "Två dagar." Log han och nickade. "Såklart de vet." Sa han roat.


Mi fnissade lyckligt och nickade. "Då badar vi." Viskade hon och startade igång vattnet till badet. "Vill du ha bubblor?" Frågade hon leendes.