De utvalda

Ethan harklade sig tyst. "Simon sa att du var det" mumlade han och strök henne över kinden istället. "Så därför måste du vila extra mycket".

Eletha stönade svagt, hon var dålig på att vila. "Fast ett barn låter trevligt." sa hon mjukt och tog hans hand och förde det till sin mage.

"Visst gör det?" log Ethan och smekte hennes mage. "Hoppas det blir en liten rödhårig flicka".

"Eller med svart hår." sa hon och smekte hans hjässa. "Vårat barn." log Eletha svagt och drog täcket om sig, men nu var hon sval och skön.

Ethan nickade sakta. "Tja, vilket som blir nog vackert". Han la armarna om henne och log. "Ja vårat barn, det tredje....". Han tänkte på Hektor som Elethas barn nästan ibland.

"På sätt och vis, inte till blodet men till hjärtat är Hektor min son." log hon enkelt. Om det var så Ethan hade menat, flicka som hon var tvungen att döda var nu i himmelen.

"Ja...Det är det viktigaste" mumlade Ethan och kysste henne lätt. "Vill du ha något att äta?". Han satte sig upp igen, beredd att hämta mat.

Eletha suckade lätt, "Jag borde....soppa kanske, inte mycket och te tack." log hon lite, hon hade ett till liv och tänka på och det skulle inte bli som när Simon föddes då hon bara var skinn och ben.

Ethan var snabbt på fötterna och kallade på en tjänare som kom upp med en stor skål kycklingsoppa och en mugg med te. Han räckte det till Eletha.

Eletha satte sig upp och tog soppan, "Tack." log hon och såg på honom, "Du då?" frågade hon och började äta sakta.