Life - Lupple & Medi PRS

Fey såg mot Charlie och reste sig.
"Ska vi gå? Jag har inte ... jo faktiskt det har jag." Hon skrattade mjukt och Charlie drog på munnen.
"Kom Fey vi åker." Han gav henne sin arm och Olivia såg oroad ut.
"Åka?" frågade hon..
Ethan kysste henne och nickade.
"Japp och du kommer älska mig mer tror jag." Han lade hvudet på sned

Gabriel såg på Fey och Charlie. "Om en månad, då syns vi igen om du inte kan komma tidigare." Log han och såg på Olivia. "Hon måste tillbaka till sig." Viskade han som förklaring.

Mi log, besvarade kyssen. " Nu blir jag nyfiken." Viskade hon innan hon såg mot Fey. "Jag har hört dina råd, vi kommer ses igen. Ta vara på dig. "Viskade Mi och log mot henne.

Fey försvann i bilen och den körde iväg. Så småningom hade dimman lättat och solen sken nu.
Fågelkvitter hördes och Olivia såg på Gabriel.
"Älskade."

Ethan kysste henne.
"Ska vi ta oss tillbaka?" frågade han försiktigt ocht tog hennes hand.

Gabriel log mjukt när dimman lättade och såg på Olivia. "Ja kära du." Viskade han och smekte hennes kind.

Mi nickade, sa adjö till Olivia och Gabriel och ledde Ethan mot portalen igen. Ganska snart var de hemma igen och hon satte sig på sängen. "Vill du prata nu?" Frågade hon och rättade till överkastet på sängen.

Hon såg på honom och suckade.
"Jag ber om ursäkt. jag var så arg." Hon såg upp och tog hans hand och placerade den mot sin bröstkorg.
"Förlåter du mig?"

Ethan tog hennes hand.
"I skolan blev jag mobbad. Riktigt mobbad, misshandel och så vidare. Du fick mig att komma ur min sorgsenhet. Du gav mig liv, hopp och tro" han såg å henne.
"Jag älskar dig så."

Gabriel skakad på huvudet. "Du behöver inte be om ursäkt, du har rätt att vara arg. Det är förståeligt att du är arg. " Viskade han ömt.

Mi kramade hans hand och lyssnade på honom. Lyssnade noggrant. " Åh älskade, jag sörjer att du blivit behandlad så." Viskade hon och kysste hans handrygg lätt.

Hon såg på honom och smekte hans kind.
"Men jag ångrar inte att inte vara dumdristig. Jag gav dig mitt liv den natten då durev mig." hon drog sig nära honom.
"Bara din."

Han drog henne till sig och höll henne nära.
"Det var då och nu är nu. Du är min och jag kommer alltid att älska dig." Han såg på henne.
"Älska att kalla dig min gamla gumma. Min älskade Mi" Han gav henne en kyss och log.

Han log svagt och nickade. "Varandras." Svarade han och pussade henne på huvudet.

Hon såg på honom, leendes. "Jag älskar dig så mycket." Viskade hon och studerade honom lyckligt.

Hon såg på honom och reste sig.
"Kan vi ta en promenad i byn kanske? Jag skulle vilja röra mig."

Han tog hennes hand och kysste henne.
"Så jag ska bara duscha sen kommer jag. Jag satt och läste en intressant bok."

Gabriel nickade leendes. "Det kan vi absolut göra." Log han och kramade hennes hand innan han också reste sig upp.

Mi log mot honom och nickade. "Vad var det för bok?" Frågade hon nyfiket.