Skriva av sig-tråden

Jag blir så fruktansvärt arg. En tjej jag gillar säger att hon gillar mig mer än kompis, och jag har erkänt att jag gillar henne också. Hon säger att det kanske kan bli något mellan oss osv, så det är ju kul.
Här kommer nu anledning till varför jag gör detta inlägg: One Direction.
Det enda hon tjatar om, hela tiden. Och att hon önskar att hon ska få bli någon av killarnas fru någon dag, men wait a sec...sa inte du precis att det är mig du gillar, kvinna? Nä okej, men dra till dina dumma killar som du aldrig kommer få tack vare att 99,9% av den kvinnliga befolkningen på denna jord avgudar pojkarna och därför antagligen väljer någon annan än just dig.
Fy, blir så frustrerad. Jag har en kändischrush på Emma Watson men inte f*n går jag runt dygnet runt och säger "Åh titta på hennes ögon...åh titta på hennes läppar, tänk att få kyssa dom läpparna, dom ser så mjuuuka ut x_x...omg döda mig, kolla på hennes mage, herregud vad sexig, tänk att få röra den D:".
Det är hjärtkrossande, och även helt i onödan.
Tack för att jag fick skriva av mig, hejdå.

Berättade om skolsituationen för mina föräldrar. Hur otrevliga, elaka och hemska flera stycken är, hur otroligt dåligt allt sköts och att jag absolut inte trivs och vill byta. Hur förstående var de? "Du tror inte att gräset alltid är grönare på den andra sidan?" Jag sa att alla som hade bytt hade blivit jättenöjda och säger att det är mycket bättre. De höll fast vid att det nya alltid verkar vara bättre, även fast jag berättade att någon bytt för ett helt år sedan och fortfarande är glad att hen gjorde det. Mamma sade då att.hon visste att skolan inte var den bästa(något hon för övrigt inte insett förrän HON drabbats, när en elev krossade en ruta på hennes arbetsplats utan att någon lärare reagerade, och inte när jag har påverkats negativt.) men att jag skulle hålla ut.
Två terminer är två decennier i tonårsår. Hur ska jag kunna hålla ut? Det borde räcka med att säga att jag inte trivs det minsta, men nejnej. De bryr sig inte så länge jag är godkänd i alla ämnen, inte skolkar osv, och tycker att gymnasiet är så nära att det är onödigt att göra något åt det faktum att jag får ont i magen när jag går igenom skolkorridoren. Gymnasiet, förresten. Jag berättade mina planer för mamma. Tror ni att de dög? "NÄ MEN SÅ KAN DU JU INTE VÄLJA DET FÖRSTÅR DU VÄL SJÄLV. " Orkar inte.

Jag har ont, jag mår bra, egentligen, tror jag. Jag vet ärligt talat inte hur jag mår, låser liksom in mig själv. Vet inte ens, det är nog kanske inte ens något fel på mig? I’m right? Nej, så klart det är fel på mig. Mina ben är inte okej, min blodcirkulation är inte okej, mina tankar och mina känslor är inte okej. Jag är inte okej. Jag vill inte behöva leva såhär. varannan dag kan jag gå och stå, nästa dag ligger jag ner för att det gör så jävla ont. Mina händer och fötter svullnar upp, händerna brinner som om dom var påtända av eld. Jag lider av tvångstankar, panikångest, ångest, stress och andra skumma känslor som antagligen är normala, eller onormala. Jag vet inte, jag är bara jag och jag vet inte allt. Vill du vet allt, fråga google.

baramin Du kan ju även prova att prata med dina föräldrar hur sårad du blir av att de inte tror på dig eller att du inte känner dig trygg i din skola. Att skolmiljön som är där får dig att må psykiskt dåligt. De kan inte ignorera dina rop föralltid, tillslut måste de inse vad som händer. Om inget hjälper, kontakta soc.

Du kan skicka en uggla till mig och du vill prata mer. Kram.

Sovsvampen Andas. <--- världens bästa tips. När panikångesten kommer, andas. Ta djupa, stora andetag och koncentrera dig bara på den, det funkar inte alltid men dock ibland. Att låsa in sig i sig själv är ett förjävla tryggt beslut, men dock förfärligt osmart. Kan du inte gå till doktorn? Om blodcirkulationen och hur ont du har och så?
Och vet du? alla tankar är okej att tänka, dock kan de vara obehagliga, smärtsamma och jobbiga, men de hindrar dem inta från att existera. Inte heller att skjuta dem ifrån sig får dem att försvinna, det enda som verkligen funkar är att acceptera att de finns där och att de alltid kommer göra det.
Känslor och tankar hör ihop och det är helt okej att känna och tänka dem, hur ohyggliga de än må vara. Det är dock inte okej att hela tiden handla efter dem.

Du kan skicka en uggla till mig också om du vill.
Kram.

Sovsvampen ♥
...
Hatar det här. Dom senaste veckorna har jag haft en groteskt illmående kvällstid. Efter middagen någon gång brukar det sätta igång och håller sedan i sig tills jag somnar (vilket oftast sker vid 12 när jag mår såhär dåligt). Det sitter i konstant och det är nästan så att jag sitter och väntar utanför dörren till badrummet. Men det blir inte mer än så, det bara känns som att spyorna sitter i halsen, men det kommer aldrig.

Jag är trött på det här jävla illamåendet, det är så handikappande för jag kan inte göra någonting, bara ligga i sängen och hoppas på att det går över.

iwsedihvgirwivgi3gjihipy53ijuejage jghfedsboqreahevdsc FAN TA KÄNSLOR.

Jag mår inget bra...

Jag gillar inte mitt utssende så varför bryr jag mig ens.
Iaf, några av mina klasskompisar (tjejer) brukar vara på "Myren" (ett ställe där det finns fotbollsplan, ishockeyhall m.m). Där brukar det finnas några killar. (De går inte i min klass, eller i min skola).
Till saken, en av tjejerna i min klass ringde till mig igår och berättade att en av de där killarna hade frågat vem jag var, så hon och en annan tjej hade visat en bild på mig. Gissa vad killen hade sagt. Han hade sagt "usch"!
Och det värsta var att hon som hade ringt skrattade lite efter att hon hade sagt det.

Jag känner mig ful och jag mår inte bra, inte bra alls... Jag är bara så förbannad, var hon tvungen att berätta det!?

OMGMMGMGMMGOGOGM Blir så trött!!!!!! CRY ME A RIVER, BUILD A BRIDGE, AND GET OVER IT!!

JAG BLIR SÅ FRUSTRERAD

fannyy, not being a professional eller någonting, men jag tycker det låter som att snubben är rädd för missförstånd. Att presentera folk för sin familj är lite en markering för "nu är det på riktigt". Det är svårt att avgöra från situationen som utomstående, men jag tror inte att han skäms över dig. Jag tror bara att han inte vill att familjen ska tolka det på fel sätt och att ert förhållande i och med det ska förändras.
Om du ser fler tecken på skam och så kanske du borde snacka med honom och ta reda på vad hans deal är!

Det förflutna kommer och knackar på min dörr allt för ofta på sista tiden, den dörr jag ständigt försöker hålla stängd, något gläntar på den och dessa bilder jag ser framför mig från den tid då jag fortfarande gick på dagis och lågstadiet.
Smärta.