Life - Lupple & Medi PRS

"Nja både och. Jag vet inte direkt varför men det är på grund av att hon är död och jag eskorterar henne. Håller vakt så hon inte ska få för sig att rymma. Dimman ska vara så att hon inte ser vart hon springer." Han skrattade när Gey slog honom på armen.
"Blä på dig Charlie."
Oöivia skrattade mjukt och nickade. Hon kunde höra dörren i källaren öppnas och såg på sin mormror.
"få ingen chock nu men.."

Gabriel slappnade genast av, det var på grund av dem. Det var inget annat underligt som var i spel. "Det ger mig lugn att höra. " Log han för att sedan vända blicken mot källaren- Mi. Han log roat. " Så Charlie, när passar det för dig att vi berättar för barnen?" Frågade han leendes.

Mi hade sett dimman, känt av deras närvaro och hade skyndat dit. Hon hade anat vad det betydde. Med en försiktig rörelse öppnade hon dörren och såg Charlie stå där, en mörk ängel och sedan såg hon Fey. Hon sprack upp i ett leende och skyndade fram och omfamnade henne. "Äntligen har du kommit på besök. Jag har väntat." Viskade hon lyckligt och studerade sin vän.

"Åh när vill ni berätta? Kanske jag ska gömma mig på lvervåningen och barnen kommer hit eller blir det för läskig?"

Hon skrattade och kramade om Mi och såg in i hennes ögon.
"Mi min sköna. Det var länge sedan. Jag minns när vi var yngre. Då var vi på stan och dansade. Minns du det? Oh vad min mamma hatade att jag itne tog väktarens roll på allvar."

Gabriel log roat. " Spelar ingen roll. Vi kan göra det senare idag om det skulle passa." Log han och skrattade sedan till. "De kanske klarar av det." Log han.

Mi mötte hennes blick och skrattade lågt. "Alldeles för lång tid." Sa hon och satte sig vid hennes sida och skrattade. "Åh jag minns varenda detalj." Log hon lyckligt. "Din mamma var, principfast." Flinade hon.

Charlie nickade.
"Jag säger det igen. Din far måår bra. Han är bara glad för din skull för att du är den du är." Charlie nickade och lade huvudet på sned.
"Vi funderar på skriva om lagen. Det borde vara bra för er att se varandra ibland."


Fey skrattade.
"Oh minns du den gången den där mannen ville bjuda upp dig på dansgolvet och du sa tvärt nej?" Hon log mjukt.
"Men jag har hört att Ethan har öppnat sitt hjärta."

Gabriel log mjukt och nickade sakta. "Det gör mig lycklig att höra att han mår bra." Viskade han leendes och skrattade lågt. "Jag tycker absolut ni ska skriva om lagen. Borde ju gå att öppna vägar från er till oss." Sa han med ett svagt leende.

Hon skrattade till och nickade. "Han föll mig inte riktigt i smaken." Flinade hon för att sedan bli mer allvarlig. "Åh du hör rykten?" Sa hon roat. Men harklade sig. "Han vill gifta sig." Viskade hon.

"Ja men ända problemet är att de kan skrämma de levande. Det är ju inte så bra." Han suckade och skakade på huvudet.
"Men det finns vissa fördelar med det." Han suckade.

"Åh jasså?" hon såg på henne.
"Vill du gifta dig då?" hon lade huvudet på sned.
"Om du säger ja men tänker inte göra honom som du borde du skämmas. Vet du hur trist det är att vara döddöd.?" Hin pekade på sig själv.
"Dödstrist."

Gabriel nickade sakta. "Det förstås. Men kanske borde man gå igenom en sån där process som Fey har gjort. Sedan kan hennes väg förbindas hit. Till hennes närmaste släkting. På så vis blir ju inte andra skrämda. Vi vet ju vem hon är. Hon får som ett pass just hit." Sa han tankfullt och såg på Charlie.

Mi såg på henne, med fundersam blick. "Din humor är kvar." Sa hon leendes och kramade hennes hand. "Är det rätt av mig att döma honom till vad jag är? Jag menar. Det är ju vissa nackdelar med att vara vampyr. " Sa hon med ett snett leende. "Jag vill gifta mig. Jag älskar honom." Erkände hon sedan.

"Då kan vi säkert ordna med snabbpass för Fey men även för din pappa. Vi kan säga att de har saker att utföra här." Han log vagt.
"Skulle du vilja det?"
Han såg mot Gabriel.
"Att du får visdom från din far?"

Hon log svagt coh tog hennes hand.
"Om du älskar honom så gör vad du känner är rätt. Du kommer vara ensam om du lämnar honom men ha någon vid din sida om du ger honom evigt liv. Han älskar dig." Hon smekte hennes armband.
"Ser du inte det? Han ger sitt blod frivilligt och älskar att reta dig för din gammalmodighet.. "

Gabriel såg på Charlie och log svagt. "Snabbpass. Det låter ju perfekt." Viskade han för att sedan nicka sakta. " Självfallet skulle jag önska visdom från min far. " Viskade han och drog handen igenom håret.

Hon nickade sakta. "Evigt liv." Viskade hon och skakade lite på huvudet. "Evig förbannelse snarare." Sa hon med sorgset leende och nickade sedan. "Jag ser det. Känner det och vet det." Viskade hon.