De utvalda

Ethan började arbeta men han var orolig för Eletha. Så snart kallade han in Simon den äldre. Så fort han kommit in visade han honom till Eletha. "Snälla undersök henne så allt är bra" bad han.

"Jag är bra." protesterade Eletha, ord som hon visste att både Ethan och Simon skulle ignorera eftersom de kände henne.
Simon undersökte henne, "Febern har stigit annars är benet bara lite svullet." säger han och undersöker hennes feberglänsande ögon.

"Hjälper mer febernedsättande?" undrade Ethan och gav henne glaset med vatten. "Och hur är det med hennes mage? Är hon gravid?" undrade han tyst.

"Vi får prova och hoppas på det bästa." sa Simon och la ner örter i vattenglaset och gav till henne men nickade åt Ethan. "Ja, och det gör mig orolig." sa han tyst så inte Eletha hörde.

Ethan bleknade smått av Simons tysta ord men sa inget. "Du blir bra snart" mumlade han till Eletha och strök henne över håret igen. "Vill du äta något?".

Eletha skakade på huvudet, "Vatten." bad hon bara. Att äta något när strupen kändes som sten var inte frestande.

Ethan hällde upp mer vatten och satte det mot hennes läppar och lutade på det. "Du kommer bli bra.." uppreapde han.

"Klart jag kommer." log hon och drack vattnet innan hon åter sjönk ner bland kuddarna. Hon var bara febrig och det var inte så mycket mer med det ansåg hon.

Ethan fyllde på med vatten och tryckte hennes hand lätt innan han reste sig. "Ropa om det är något" mumlade han igen innan han försvann till sitt kontor.

"Jag lovar, jag är inte döende." sa hon skämtsamt innan han försvann omedveten om att det var just det hon varit för ett par timmar sedan.