PRS Lupple & Medi

"Nej jag vill prata med dig. Det är om hennes stuga. Det har börjat." Han log och suckade.
"Så jag vill ha ett förlåt och du säger förlåt till henne så jag hör." Han log och såg sig om.
"Ska jag be pappa komma ner?"

" Det är goda nyheter." Sa han och log svagt. "Hon kommer älska den." Sa han fast detta på latin och suckade sedan. "Lovar och du ska få höra." Sa han och svalde sedan. " Nej det vore konstigt, detta är ju vår semester. Kan inte ha med mig pappa då." Sa han och svalde hårt. "Men kanske om han och Alexander kunde nosa runt diskret. Källan som sa det vill inte prata högt om det." Sa han och bet sig lite i läppen.

"Så gör det då. Jag vill höra nu." Han lät allvarlig och sedan lät han lugnare.
"Bra jag säger åt dem att komma. Det behövs er ä en Vinther för att hålla koll på henne." Han skrattade och häjdade sig.
"Hur har dagen varit?"

Dorian morrade lågt i telefonen och flyttade den så han kunde höra allt.
"Älskling, förlåt det var Tristan." Sa han och flyttade sig lite så han kunde se henne.
Han satte sedan luren mot örat och suckade. "Nej kan de inte typ skicka brev eller nått?" Sa han med en suck. Samtidigt visste han att Tristan hade rätt, de behövde vara fler.
"Bra, den har varit bra." Sa han tyst.

"Jag sa ju det!" Kom det från Willow.
"Du är skyldig mig en miljon poäng nu."
Hon kom n till honom.

"Så bra. Hur är det ed Hoshi kan han inte hjälpa till?" Tristan skrattade till.
"Kör ni med poängen fortfarande? Vad ska ni göra med dem?"

Dorian log svagt över hennes kommentar, poäng. Han drog in henne i famnen. "Du sa det. " Viskade han och nickade. " Du får dem." Sa han och smekte hennes kind för att sedan fokusera på Tristan.
"Det är källan, vill antagligen inte bli involverad." Sa han ärligt och flinade sedan.
"Japp det gör vi."Log han leendes för att sedan lägga till. "Ingen aning, ett pris kanske i slutet." Log han.

"Då ber jag pappa och Alexander komma. Jag kan ju inte komma för jag har ett hus att ta hand om." Tristan lade på.

Hon såg på honom och lade armarna om honom.
"Så jag vill höra det en gång till. Vem var det och du är vadå?"

Dorian nickade lite. " Okej ta hand om dig. " Sa han och la på han också för att sedan titta på Willow.
" De var Tristan och jag överreagerade" Sa han tyst och såg på henne.
"Jag är så ledsen älskling." Sa han.

Hon satte sig i hans famn och lade armarna om honom.
"Och?" Hon såg in i hans ögon.
"Jag vill höra den meningen som består av tre ord som betyder mest för dig." Hon log mjukt mot honom och smekte hans kind.

Han såg på henne och log svagt.
"Ehm, jag är din." Flinade han för att sedan kyssa henne sakta. "Jag älskar dig." Viskade han och log mot henne.
"Alexander och Lathan ska hit. " Sa han tyst.