prs yehet & kkaebsong

Jisses, kanske Joshua bara borde hålla sina reaktioner för sig själv, då det blir uppenbart för Zihao vad det är som irriterar nittonåringen. Lite för sent för det, tyvärr.
"Ingen aning," påbörjar han och försöker att kravla sig lös från den äldres grepp, misslyckat. "Det är rätt osäkert att åka nu, tror det kommer ta ett tag till."

”Jo, det är ju sant”, konstaterade Zihao och lät händerna glida upp mot Joshuas axlar istället, för att sedan fortsätta ut mot händerna. Där flätade han försiktigt ihop deras fingrar och spände blicken i nittonåringen. Läskigt och gulligt på samma gång, hur lyckas man ens? ”Vill du hjälpa mig att lägga en massa ruttna ägg i tvillingarnas sängar? Tror nog att de verkligen skulle uppskatta det..” sade han därefter med en glimt i ögat och ryckande mungipor. Vem fan uppskattar att ha en massa ruttna ägg i sängen? Usch.

Med rynkade ögonbryn stryker Joshuas sina tummar över den äldres handrygg, allvarligt?
"Hmh, Zihao tror du själv verkligen att jag skulle hjälpa dig med det?" frågar han roat och låter huvudet falla på sniskan... Nej, han vill verkligen inte vara en del av allt det där, då kommer tvillingarna vända sig mot honom förr eller senare. Inte det minsta bra.

Egentligen inte, nej, men drömma kan man alltid göra. Tjugoåringen putade lätt med underläppen och såg sådär lagom besviken ut, även om det var väldigt tillgjort.
”Nej, jag var ganska säker på att du skulle säga nej..” muttrade han och vek undan med blicken, lät istället de mörka ögonen vandra bort mot fönstret. Hm, vädret var åtmsintone lite finare, även om det gled omkring en hel del moln som täckte den blåa himlen. Äsch, bättre än regn i alla fall. ”Tycker du inte att det låter som en rolig idé eller? För kan liva dig att det kommer bli jättekul!”

"Men det kommer inte bli roligt om de bestämmer sig för att göra det tillbaka mot oss!" påpekar Joshua och lämnar små pussar på Zihaos händer som är ihopflätade med hans egna. "Jordan kanske kan hjälpa dig... han brukar kunna hitta på lite saker då och då."

”Men hallå, jag vill ju göra det tillsammans med dig. Jordan är väl ändå en av Fred och Georges bundsförvant?” Knorrade Zihao missnöjt, men kunde inte riktigt låta bli att fnissa när Joshua lämnade en drös pussar över händerna på honom. Precis som alltid kittlades det ju alldeles förfärligt. ”Finns det någonting som vi ens har gemensamt? Börjar nästan undra faktiskt..du gillar att måla medan jag inte ens kan rita ett fucking streck.”

Huvudet faller än en gång på sniskan medan han rynkar på ögonbrynen.
"Jordan kan driva med de två tvillingarna rätt ofta faktiskt," berättar Joshua med ett leende fundersamt. Har de någonting gemensamt. "Jag vet inte.."

”Det känns ju lite kasst ändå..eller vad tycker du?” Mumlade Zihao och vek undan med blicken. Hur kunde stämningen dras ner så förbaskat kvickt? Var det ens möjligt? Tjugoåringen ruskade på huvudet och föll ner bredvid Joshua, med blicken föst i taket. Dumma tankar, nu var de minsann på väg att ta över. Var de ens menade för varandra? Jo, det var dem..men hur egentligen? Hur kunde ödet föra två så extremt olika människor samman?

Försiktigt stryker Joshua sina fingrar över den äldres röda lockar, det är nämligen väldigt lätt för honom att tyda vad det är den andre tänker.
"Zihao, måste vi gå igenom det här igen?" frågar han tyst medan han lägger sitt huvud på sin fästmans bröstkorg. Fingrarna trummar försiktigt på tyget av Zihaos tröja medan han stirrar in i elden vid brasan, den glimrande ringen på fingret. "Snälla, vi måste försöka att inte tänka på det så, vi båda älskar djur, vi båda vill åka utomlands, vi älskar varandra och vill bo likadant."

En liten suck undslapp Zihao och han himlade med ögonen.
”Wow, vad otroligt mycket vi har gemensamt alltså..” muttrade han och blickade dystert ner mot Joshua som återigen satt sig tillrätta i tjugoåringens famn. ”Men på sätt och vis så har du ju ändå rätt, det är några grejer som vi faktiskt har gemensamt, äve om jag önskar att de var betydligt fler”, fortsatte han med ett litet leende. ”Vi borde skaffa ett piano, så kan jag spela och du sjunga? Din röst är ju itne från denna värld, den är fan underbar.”