Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

Väl i hallen besvarade Mona kyssen och log. "Jag älskar dig med". Hon smekte hans kind lätt. "Och jag kommer alltid älska dig".

Niel log kärleksfullt, kysste henne igen, innan han gick in i köket. Han log då han såg att Erin och Johanna redan kom överrens.

Mona besvarade kyssen återigen och gick in i köket efter honom. Hon började genast göra iordning med middagen. "Så Johanna, Niel berättade att ni kom bra överens i din by?" mumlade hon medan hon höll på. Det där med att Niel varit så länge i den andra byn var ännu lite känsligt för henne.

"Jupp. Han gjorde mina kryckor, lärde mig gå i dem. Du har allt en god man du! Min far, han är ingen god man. Han brukar slå mig, så jag fick bo hos Niel och träna självförsvar. Mycket trevligt, mycket trevligt! Fast alltså det var jätte tråkigt annars för Niel låg bara på ängen och stirrade upp i himlen, där det mesta. Och så pratade han om dig hela tiden, vilket - inget illa menat - var så tråkigt att jag dog. MINST TRE GÅNGER!"

Mona hade börjat skära grönsaker men stannade upp då Johanna pratade. "Jag vet hur det kan vara...Min far brukade slå mig med". Och alla andra i princip med.
"Ja...Han är den bästa mannen någonsin" log hon sedan stort och kysste Niel lätt innan hon återgick till grönsakerna.

Niel nickade allvarligt, han hade träffat båda Monas och Johannas fäder, och de varinte alls särskilt goda. Han log och besvarade kyssen. "Jag är bäst!" flinade han. Johanna skrattade och lipade, "Efter mig ja!" sa hon.

Mona skrattade lite medan hon fortsatte skära och snart började hon med köttet. "Mamma! Mamma!" började Erin plötsligt ropa och Mona tittade upp. "Hm?". Då skar hon sig rakt i handen. Hon kunde inte hejda sig utan svor en lång och ful ramsa och tryckte sin hand mot en tygbit i klänningen.

Niel vände dig mot Erin. Han märkte först inte Mona då han hjälpte Erin upp på bordet mensåg sedan bekymrat på henne då hon svor. Han stegade fram till henne och kikade fram över hennes axel. Han betraktade såret bekymrat. Han tog tag i en liten kanna vatten, tog ett försiktigt tag om Mona och hällde vattnet på handen. "Du måste vara försiktig!" Niel kysste Mona lätt i nacken.

Mona ryckte till då vattnet kom över såret först men stod sedan stilla. "Jag vet..." muttrade hon sedan men log snart svagt igen. Hon tog fram ett annat tygstycke och band om handen innan hon fortsatte med allt.

Niel log och satte sig vid Johanna och Erin.