De utvalda

"Åh...Varför sa du inte bara det?". Ethan lyfte upp henne igen och gick med lätta steg in till badrummet. "Ropa sen när du behöver hjälp tillbaka hit". Han gick ut och stängde dörren.

Eletha suckade, "Bär mig inte är du snäll. Stötta mig när jag går om jag nu inte får gå själv." hon log litet, han gjorde det för att vara snäll.
Efter ett tag kom hon åter ut, "Är färdig nu" ler hon lätt.

Ethan suckade lätt men lydde då hon kom ut. Han la en arm om hennes midja och hennes om hans axlar och hjälpte henne till sängen.

"Tack" log hon och de började ta sig mot sängen. Då de var framme föll hon trött ihop på sängen. Hon var slut och yr och detta tog på krafterna.

Ethan satte sig vid henne. "Behöver du något? Vatten? Mat? Simon?" undrade han och strök henne över håret.

Eletha skakade på huvudet, "Vatten men inte nu, annars är det bra, bara slut." mumlade hon med halvslutna ögon och njöt utav att han strök henne över håret.

Ethan nickade och såg till att ett glas med vatten fanns inom hennes räckhåll. "Du kommer bli bra snart". Han kysste henne lätt innan han reste sig.

Eletha nickade och kröp under täcket. Hon föreslog inte ens att hon skulle hjälpa honom. Han skulle inte tillåta det och hon kunde erkänna att hon inte skulle orka det. Dock skulle hon aldrig erkänna en sådan sak högt.

"Ropa om det är något". Ethan gick ut till sitt kontor igen och bad en tjänare om att få in en korg med bröd, frukt och annat ifall Eletha ville ha.

Eletha stönade något till svar vände sig om och försökte sova. Men hon kunde inte rastlösheten sjöd inom henne trots att on inte borde röra sig alls.