Förändrad värld Lupple & Medi

"Ja så du kommer få pressenter snart." Sa han och vaggade Mathilda i famnen.
"Shhh"

"Det är jag med. " Sa han och tog henne i famnen.
"Men han vet iallfall att han behövde sova. Han kommer säkert vara så ledsen."

Allie log och hade fått Nicholas att somna och la varsamt ned honom i hans säng. Hon plockade sedan upp flickan och vaggade henne sakta.

Armelle kramade om honom och log ömt. "Säkert." Sa hon ärligt. "Nu pratar vi om något annat?" Föreslog hon.

Han lade ner Mathilda och reste sig.
"Är du okej att vara med mig ikväll?"

"Ja det kan vi göra... Som en resa vi kan göra?" Frågade han ömt.

Allie såg på honom. "Såklart." Viskade hon och smekte försiktigt flickan över det mörka håret och såg henne somna. Hon la ned henne med mjuka rörelser och log stort.

Armelle nickade sakta. "Som en resa, ja." Viskade hon. "Vet du vad jag skulle vilja göra? Jag skulle vilja ta något helt vanligt jobb." Förklarade hon leendes.

Han tog henne i famnen när hennes händer var fria och log mjukt.
"Så ska vi se film i rummet intill?"

"Som vadå? Vi kan fixa det. Jag har fortfarande min spritlicens." Sa han och skrattade.
"Jag kan göra en nattklubb om du vill."

Allie nickade sakta. "Det låter bra." Log hon och kramade om honom.


Armelle skrattade till och funderade lite. "Det hade kanske varit något. Då kan jag vara servitris eller något." Flinade hon. "Men vart ska vi resa då?" Undrade hon leendes.

Han bar ut henne och satte henne i ett rum längre bort.
"Vi kommer höra. Jag lovar dig det." Sa han och kramade hennes hand och satte på ett spel och gav henne kontrollen.

"Tja vi kan faktiskt ha en stor kryssningsfartyg där vi har allt. Så får människor betala för att åka med."

Allie nickade sakta. "Jag vet. De är mycket duktiga på att säga till." Flinade hon och tog emot kontrollen.

Hon funderade lite. "Eller så ska vi bara åka någonstans, och bara ta något jobb." Sa hon roat.

Han nickade.
"De skriker och gråter så vi hör." Sa han och log. Lät henne spela och såg på.

"Det kan vi göra med. Men jag tror vi måste stanna tills Halo kommer hem." Viskade han och smekte hennes kind.
"Vill du verkligen ge upp din passion?" Han såg över rummet. Det var fullt av tyger och han log.
"Du vet att du gjorde Halo överlycklig?"

Allie flinade lite. "De berättar, på det sätt de kan." Förklarade hon. Pausade sedan spelet och såg på honom. "Älskade, jag måste studera." Sa hon allvarligt.


Armelle nickade allvarsamt. "Jag behöver en paus. Jag kan inte se på några fler tyger. På vår resa så ska jag lägga undan synålen och symaskinen." Förklarade hon ärligt. "Det har varit så mycket jobb. Med alla klänningar. Jag har inte ens inspiration att göra min egen." Sa hon ärligt. "Jag vet att de blev lyckliga." Sa hon med ett mjukt leende.