prs yehet & kkaebsong

Joshua blänger mot den äldre och lutar med läpparna.
"Jag skulle visst innan om vi körde kull! Iallafall om det är du som kullar..." Påpekar den yngre. Kullar... hmh nej det kan inte vara rätt ord. "Jag skulle ju ha vunnit om jag låg kvar under sängen."

”Men du, om vi kör kull så måste vi liksom gå ut och där finns det ingen säng”, sade Zihao med ett litet skratt och knäppte fingret mot nitonråognens andra kind. ”Och jag hade defintivt vunnit, ingen tvekan om den saken”, fortsatte han lipade mot fästmannen. Till tjugoåringens försvar så var han faktiskt väldigt kvick och hade bra reflexer. Och helt ärligt hade han ett hyfsat bra luktsinne, så han hade troligen vunnit på kurragömma också.

"Men det finns mycket mer gömställen här ju..." gnäller Joshua med rynkade ögonbryn, jo Zihao är en hel del snabbare än honom själv... typiskt. "Där ute finns det inga bra gömställen, och här inne kan ännu fler vara med."

Herregud. Zihao himlade med ögonen och skakade uppgivet på huvudet.
”Hela poängen med det hela är att gå ut och få både frisk luft, samt motion”, påpekade tjugoåringen övertydligt, som om han pratade med ett litet barn. Att Joshua faktiskt var ett år yngre gjorde saken betydligt mer underhållande. I vanliga fall brukade det ju vara tvärt om, eftersom den äldre var betydligt barnsligare än nittonåringen. Men inte nu inte. Ha!

Joshua blänger på den äldre innan han vänder sig om på sidan, med blicken bort från Zihao.
"Frisk luft kan man ju faktiskt få femtio meter ifrån huset, i värsta fall. Vilket det är nu." påpekar han med ett magert leende medan fingrarna pillar på lakanen. "Motion kan man få inne, även om det kanske inte går lika bra."

”Så du menar alltså att du tänker springa omkring härinne och tro att det ger dig bra motion? Vill du inte gå utanför huset eller vad? Är du kanske rädd att förlora om vi är utomhus?” Frågade tjugoåringen misstänksamt med smalnande ögon och ett lojt leende på läpparna. ”Du får väl bevisa att du är snabbare, eller så får du helt enkelt förlora..är det verkligen så hemskt att förlora mot mig?” Undrade han sedan och petade till Joshua i ryggen. ”Det är faktiskt en ära att förlora mot mig, ska du veta.”

"Men att springa upp för trappan, eller andra övningar kan ge en rätt bra motion. Jag menar, man får inte bra motion på en gång, men det får man ju inte ute heller." påpekar Joshua och gömmer ansiktet i ena kudden med en liten gäspning, han behöver definitivt duscha. "Hmpfh, jag tror faktiskt att jag kan vinna över dig utomhus också, är rätt duktig på att hitta gömställen."

Det ville allt Zihao se innan han började tro på det.
”Det ända sättet du kan vinna på är om du typ gräver ner dig långt under huset eller gömmer dig på något annat ställe där jag inte kommer åt dig”, muttrade tjugoåringen och började peta till den yngre lite hårdare, på alla ställen där han kom åt. ”Ska du ligga där hela dagen eller? Hur är förkylningen förresten? Bättre? Sämre? Det känns som om du är betydligt friskare idag än igår i alla fall”, rabblade han på och fortsatte trycka naglarna mot nittonåringens hud.

Aj. Nej, att ha vassa naglar intrycka mot sin hud är inte något Joshua uppskattar, tyvärr. Med ett pip flyttar han sig längre bort från den äldre, men vänder åtminstone på sig för att kunna se Zihao i ögonen.
"Jag är rätt säker på att jag kan vinna nu." påpekar han, även om det faktiskt inte är sant. "Den är likadan som igår.. kanske lite piggare nu när jag fått sova, men annars är det likadant."

”Jag tycker väldigt synd om dig, ska du veta”, kuttrade Zihao och flyttade efter Joshua med ett retsamt leende över de smala läpparna. Tjugoåringen satte sig bestämt i grensle över den andre och fortsatte peta på honom. Ibland var han verkligen en irriterande liten fluga, eller snarare mygga. Men det var ju så extremt roligt att sitta och peta på nittonåringen. Speciellt eftersom han verkade ha ganska många åsikter om det. ”Du..när tror du att de andra kommer åka hem? Eller kommer de stanna här tills allting typ är över?”