De utvalda

"Ja, Eletha ville att han skulle heta Simon" mumlade Ethan som uppenbart var riktigt trött. Han nickade sedan. "Gör så". Han gick in till sitt sovrum och la sig vid Eletha, snart sov han tungt.

Keyron och Simon gick tyst och stängde dörren efter sig. "Han är en god herre." mumlar Simon innan de går genom de nu tysta korridorerna.

I korridoren kom Hektor och Simon den yngre ut och rakt framför Keyron och Simon den äldre. "Är pappa på sitt kontor?" undrade de och såg upp.

"De sover, båda. Stör dem inte, men de är båda bra ni kan besöka dem imorgon." sa Simon och nickade åt Keyron och presenterade dem för varandra.

"Okej..." sa de båda pojkarna i kör till svar. De hade vissa likheter, Ethans ögon och lite av det kantiga ansiktet. Hektor hade även hans svart ahår.

Keyron skrattade och sedan gick de alla fyra bort till sina rum.

Eletha vaknade i gryningen, hon kände att hon måste upp. Att dricka mycket vatten var inte bra, tyst tog hon sig upp för att inte väcka Ethan. Försiktigt stödd mot väggar och med ett blekt ansikte börjar hon sin färd mot badrummet.

Ethan mumlade och vred på sig då Eletha försvann. Sakta vaknade han till. "Eletha?" mumlade han och drog täcket om sig.

"Ska bara gå, sov." sa Eletha och drog ett darrande andetag och slöt snabbt ögonen för att tränga undan yrseln. Stödjandes mot väggen fortsatte hon att ta sig vidare.

"Nej!". Ethan blev klarvaken och for upp. "Du stannar här!". Han lyfte upp henne och gick till sängen igen. "Vila, du måste...". Han la ned henne.

"Ethan!" sa Eletha allvarligt och suckade, "Jag måste ta mig till badrummet." sa hon menande då hon var tvungen att utföra sina behov. "Antingen hjälper du mig dit eller så går jag själv." sa hon med bestämdhet.