prs yehet & kkaebsong

"Visst är jag," sjunger Joshua och slår sig ner bredvid den äldre. "Men tänk om jag inte är hungrig..." börjar nittonåringen skämtandes, och drar åt sig en toast medan han lutar huvudet mot Zihaos axel.

”Även om du inte är hungrig så behöver du äta”, muttrade Zihao, som inte alls tyckte att skämtet var speciellt roande. Nej, han var faktiskt redan extremt orolig för nittonåringen som det var. Han hade ätit extremt dåligt under de senaste dagarna och tjugoåringen var orolig över att det skulle bli ett slags mönster. Igen. För det hade hänt innan ett flertal gånger. Och då hade det nästan slutat med att Joshua dött, vilket inte fick hända. ”Förresten, tror du att det är okej att gå utanför tomten? Eller kommer man att bli attackerad av en dödsätare automatiskt då?”

Blicken glider upp mot den äldre innan Joshua rycker på axlarna, nej han vill inte gå in på diskussionen om mat igen. Försiktigt tuggar han lite på toasten.
"Det går... bara du inte går femtio meter från huset." påpekar han med ett litet leende, nej Zihao får inte bli tagen av någon dödsätare.

”Kan inte sitta här alldeles instängd i flera veckor”, gnällde Zihao och putade buttert med underläppen. ”Kommer att bli galen..och du vet mycket väl hur sinnesrubbad jag kan vara”, fortsatte han och lipade mot Joshua. ”Men men, antar att vi inte har något annat val, eller hur?” Nope, nu satt tjugoåringen helt enkelt där han satt. Inte för att han vantrivdes eller så, men hela sinnet skrek efter en ordentlig springtur och en massa annat udda skit. ”Den här baconen är i alla fall väldigt god, mums.”

Joshua granskar den äldre i tystnad innan han låter kroppen falla tillbaka mot kuddarna med en lätt suck.
"Jag tror inte att det är värt riskerna Zihao." påpekar nittonåringen och sluter sina ögonlock. Nej, om tjugoåringen skulle bli kidnappad, skulle Joshua aldrig kunna förlåta sig själv.

Joshua hade mer än rätt angående den saken, vilket Zihao mycket väl visste.
”Jag vet..”, mumlade han och knaprade på sin bacon under tystnad. ”Antar att jag helt enkelt får hålla mig inom området som är skyddat..och så har jag ju dig”, fortsatte han och log blekt. Blekt men samtidigt väldigt genuint. Jo, nittonåringen gjorde som vanligt hela situationen bättre. Väldigt praktiskt och underbart. Någon gång i framtiden skulle han bli tvungen att tacka sin fästman riktigt ordentligt.

Försiktigt stryker Joshua sina fingrar över den äldres röda lockar, pillar lite med dem. Det är rätt lugnande faktiskt, att pilla med någon annans hår.
"Om du vill springa och leka kan vi alltid leka kurragömma.." påpekar nittonåringen långsamt, med tankarna på gårdagens händelser då Joshua gömt sig från Zihao, väldigt roligt faktiskt. "Kanske inte är lika bra som skogen, men du får röra lite på dig iallafall."

”Äsch, jag tror att alla i det här hushållet skulle må bra av att gå ut och röra på sig lite mer”, påpekade Zihao och betraktade Joshua med en sned blick. ”Och alla vet ju vem som skulle vinna den tävlingen!” Fortsatte han med ett litet skratt och ruskade på huvudet. ”Men det låtet för övrigt som en bra idé..” Så länge de kom ut skulle väl allting kännas åtminstone lite mer normalt. För just nu kändes det nästan som om de var fångar i huset, som inte hade något sätt att ta sig ut. Det var väl lite att gå till överdrift, men men.

"Jo.. det har du nog rätt i," påpekar Joshua med en lätt nick innan han lägger bort sin toast och kravlar sig upp i Zihaos famn. Myspys. Det får man aldrig nog av. "Jag skulle helt klart vinna! Jag kan gömma mig på ställen du aldrig skulle kunna nå.. så det så!"

Jovisst, men gick inte kurragömma ut på att hitta folk och inte få tag på dem rent fysiskt.
”Är du helt säker på att du vet vad kurragömma går ut på?” Undrade Zihao med retsamma ögon och knäppte till Joshua över kinden. ”Det ända sättet du kommer vinna på är om du typ gräver ner dig i ett litet hål, så pass djupt att jag inte kan se dig”, fortsatte han med ett flin. ”Om vi kör kull skulle Jga åtminstone ha vunnit, så det så.”