Skriva av sig-tråden

_{Skrivet av LunaLovegood1:}
Jag vet, jag har redan pratat om detta med några personer. Men jag skulle behöva göra det igen. Det handlar om honom. Underbara honom. Jag vill bara vara med honom. Men det känns både som att han gillar mig och... Nej, jag vet inte. Jag vet inte ett skit. Jag skulle verkligen behöva prata med någon. Om det är någon som vill lyssna. Jag förväntar mig inget då jag redan, som tidigare sagt, pratat om det. Men ändå. Nej, ni behöver inte ens läsa detta. Men det skulle vara skönt att veta att någon bryr sig om mig. Om det nu är någon som gör det...

Förlåt, om jag klagar. Men jag behöver verkligen,´verkligen prata.

Puss på er alla gullungar </3

_{Skrivet av LunaLovegood1:}
Jag vet, jag har redan pratat om detta med några personer. Men jag skulle behöva göra det igen. Det handlar om honom. Underbara honom. Jag vill bara vara med honom. Men det känns både som att han gillar mig och... Nej, jag vet inte. Jag vet inte ett skit. Jag skulle verkligen behöva prata med någon. Om det är någon som vill lyssna. Jag förväntar mig inget då jag redan, som tidigare sagt, pratat om det. Men ändå. Nej, ni behöver inte ens läsa detta. Men det skulle vara skönt att veta att någon bryr sig om mig. Om det nu är någon som gör det...

Förlåt, om jag klagar. Men jag behöver verkligen,´verkligen prata.

Puss på er alla gullungar </3

_{Skrivet av childhoodlight:}
LunaLovegood1
Ingen har sagt att det är enkelt! Men för att komma någonstans med någonting i livet så måste man kämpa.

_{Skrivet av LunaLovegood1:}

Jag vet, jag skulle göra det om inte både han och jag var så himla blyga, och att HON skulle få reda på det...

_{Skrivet av Somnium:}
Ska jag skratta eller gråta?
Skratta, för att det här är fan helt sjukt.
Gråta, för att nu är min dröm nästan helt krossad.
*Takes a deep breath*

Okej, jag var på intagningsprov idag(teater), på ett gymnasium som jag skiktat på i 1 1/2 år.
Den här skolan har varit mitt mål sedan jag hittade den, det är den som har fått mig att kämpa i skolan även fast jag mådde(mår) skit. Jag kämpade mig igenom varenda jävla skoldag och kämpade mig igenom lektionerna, allt för att hålla uppe mina betyg så gott som möjligt för att kunna få en större chans till att komma in på skolan.

Iaf, tack vare min sociala ångest så vågade jag inte gå själv till intagningsprovet idag, så en tjej i min klass, vi kan kalla henne för Q, följde med mig. Hon har själv varit på intagningsprov på andra skolor och så, så hon erbjöd sig att följa med som stöd.

Och nu? Nu så kommer vi till den absolut bästa delen. Hon fastnade för skolan och fick stanna kvar ett tag extra för att få göra prov hon med. Alltså, hon har också sökt in till den här skolan.
Och vad är så farligt med det då tänker ni. Jo, för det första är mina chanser att komma in nu otroligt låga. För nu är vi antingen 1 eller 2 för många som har sökt in, är ganska så säker på att vi är 1 för mycket, iaf, jag tror att det blir jag som inte kommer komma in då, vet inte varför, men jag har en extrem känsla av det.

Andra alternativet är att både jag och Q kommer in, och då kommer jag ändå hoppa av. Why?
För att jag vill verkligen inte gå i samma klass med någon från skolan som jag går i nu. Jag vill inte. Jag har gått i min skola i 10 år. Och jag har haft rena rama helvetet där. Därför vill jag inte gå i samma klass med någon ifrån min nuvarande skola. Även om det är någon som jag känner bra och så, för jag kommer ständigt komma och tänka på Ösby då, och jag vill inte det. Jag vill få en helt ny start. Jag vill bara glömma allt. Men dom chanserna är ju borta nu. Yay.

Har världens lust att bara krypa ihop i ett hörn och gråta och skrika, men jag kan inte. Jag känner mig bara helt tom inuti.