De utvalda

Ethan suckade lätt men log svagt. "Du får anställning, det är säkert här, det ser jag till, har du några vänner kan de också få anställning". Han ville ersätta dem.

"Gärna, jag känner ett gäng som gömmer sig uti skogarna." sa Keyron och bugade av tacksamhet.
"Ni är en god herre."

"Kalla mig inte herre är du snäll, och buga inte" bad Ethan. Han var obekväm med det..."Jag är blott en särling jag med, jag var slav åt kunge Randa, men hamnade är av vissa twister":

Keyron nickade, "Randa må ha varit en hård herre har jag hört?" säger han. "Jag har bott uti bland öarna sen började de med särlingjakt och jag rymde." sa han.

Ethan nickade sakta. "Ja, väldigt hård....Jag och Eletha lyckades rymma en gång...Men när vi kom tillbaka..." Han avbröt sig själv och ryste. Han hade kvar ärr.

"De hade det värre, de som hade sämre gåvor brydde sig Randa knappt om." sa Simon som hade haft det relativt lätt. Sedan tackade de båda för sig och gick.

"Kanske det...". Ethan nickade åt Simon och såg sedan på Keyron. "Ja Randa var hård....Men sedan tvingades jag gifta mig med dottern till han som ägde det här förut, och nu äger jag det...".

Keyron nickade, "Det rycktas om det i staden, att den rödhåriga kvinnan är mer än din vakt och älskarinna. Att frun här tvingade dig till det." sa han enkelt.

"Ja Eletha är mer än så, vi har en son tillsammans, han heter också Simon...". Han nickade sedan. "Allt det du säger stämmer".

Keyron såg roat på Simon och Simon svarar med ett flin, "Döpt efter mig, det är inte jag." sa han roat men såg på Ethan.
"Du borde gå och lägga dig, jag visar Keyron till ett rum, god natt." sa han.