Är det svårt att älska och bli älskad?

~ Georges perspektiv ~

Kapitel 33

Jag vaknade tidigt nästa morgon av solens nyfödda strålar som stack mig djupt in i de yrvakna ögonen. Jag sträckte på mig samtidigt som jag gäspade stort.
Sovsalen luktade instängt så jag öppnade en liten springa i fönstret så att ny frisk luft kunde blanda sig med den gamla. Sen styrde jag stegen mot badrummet för en snabb dusch i det varma klara vattnet.
Jag drog snabbt av mig de kläder jag hade på mig och steg in i duschen och drog för skynket och lät vattnet rinna nerför min bara kropp. Det var en underbara känsla att känna hur vattnet rann från mitt röda hår ner för kroppen. Jag blev genast piggare.

Nere i uppehållsrummet var det fortfarande folktomt förutom en person. Där i den röda sammetsfåtöljen satt den exakta kopian av mig. Min kära bror Fred. Han som döljer någonting för mig och det är bästa för honom att han talar om det så fort som möjligt.
Jag slog mig ner i fåtöljen mittemot och sa sedan:

- Jaså här sover du. Min bror hoppade till och drog efter andan men började snart flina när han såg vem det var.
- Åååh det var bara du, flinade han fram.
- SÅ Fred, vad hände egentligen igår? frågade jag nyfiket och spänd över att få veta vad som verkligen pågick.
-Du vill nog inte veta George, svarade han och jag blev snopen över hans svar.
- Seriöst Fred! skrek jag. Och han tog ett djupt andetag och blundade innan han sa:
- Det är Conny.
- Ja vad är det med henne? svarade jag sturskt.
- Jag typ gillar henne, mumlade han fram och där hade jag fått nog. Min egen bror gillar min tjej! Det kan inte vara sant.
- Det är väll inget mellan er? frågade jag nyfiket men han skakade på huvudet som svar, vilket var en lättnad.

Da daam.

Jätte bra kapitel, Matilda! ♥

Tackar

Suuper! Meer!!

MEEEER!

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

As bra meer

Kapitel 34

Jag steg upp ur min mjuka säng med ett täcke som gick i Gryffindors färger. Solens stråla lös upp min sovsal och jag tog fram ett par blå jeans och ett svart linne.
Jag började gå ner mot uppehållsrummet men stannade tvärs i trappan när jag fick hör två röster skrika åt varandra och jag kunde identifiera de som George och Fred.
Jag lyssnade intensivt på deras gräl:

- Hur fan kunde du Fred!? skrek George.
- Jag kan fan inte hjälpa det! utbrast han tillbaka.
- Fred, du ska hålla dig borta från min tjej okej? Jag älskar henne något enormt och hon är mitt allt just nu, sa George lite lugnare och jag blev lycklig över hans sista ord.
- George, vad tror du om mig? Jag skulle aldrig få för mig att sno din brud, men hon är jäkligt läcker det kan jag inte rå för, svarade Fred och jag blev chockad. Sa min killes bror men även min bästa vän att jag var läcker?
Jag väntade ett tag med att gå ner i uppehållsrummet för att dem inte skulle märka att jag lyssnat.

Då var det dags, jag reste mig upp från trappsteget jag satt mig på och började gå ner mot uppehållsrummet.
Jag såg dem båda tvillingarna sitta i varsin fåtölj men jag styrde stegen åt min kille. Jag böjde mig fram för att ge honom en efterlängtad kyss som han besvarade och sen satte mig i hans knä och han höll mig tätt intill sig.
Jag såg Fred ge avundsjuka blickar mot oss och jag tyckte nästan synd om honom. Men det fanns ju inget jag kunde göra. Jag kan ju inte lämna George för att vara med Fred får då skulle George bli ledsen och dessutom gillade jag inte Fred.

Alltid lika bra kapitel... ♥

MER!