Rose Weasley och Scorpius Malfoy, förbjuden vänskap

Haha, jag typ

Men du kan väl skriva lite till iaf...? Snälla♥3

Resan kändes lång. Ingen sa så mycket. Alla mest satt och stirrade tomt framför sig, undrade vart Rose hade tagit vägen. Till slut stannade i alla fall tåget. Mellie ställde sig upp och vi alla följde hennes exempel. Hopen av barn drog med oss ut på perrongen. Stora snöflingor dalade ner från himmelen och träffade mig rakt i ansiktet. Jag vaknade upp ur mina funderingar när jag kände hur någon tog tag i mina axlar och ruskade mig hårt. En gäll röst skrek mig rakt i ansiktet.
"Var är Rose? Var är Rose?!" upprepade den gång på gång.
Jag tittade på kvinnan framför mig. Hon hade ganska långt brunt hår som var lockigt.
"Mrs. Weasley", hörde jag Mellie säga bredvid mig.
Kvinnan framför mig - Rose mamma - vände sig om.
"Vi vet inte", avslutade Sam.
Mrs. Weasley brast ut i gråt. Tårarna rann nerför hennes kinder. Jag tyckte synd om henne. Det var nästan så att jag började gråta själv. Men det gjorde jag inte, för just då såg jag hur pappa kom emot mig.
Han harklade sig och mrs. Weasley släppte genast mina axlar.
"Draco", hälsade hon kort och kyligt.
Pappa bara nickade och drog med mig bort till mamma som överöste mig med kramar. Jag vinkade till Set som vinkade tillbaka. Sen tänkte jag på Rose och undrade vart hon var. Var hon just nu befann sig. Och varför.

Helt awsome!!

stackars Hermione!


azome btw!

Jättebra (som alltid) eue Och det är inte meningslöst smicker - det är fakta *-*

Tack så hemskt mycket! Det värmer jättemycket att få positiva kommentarer av er

meeeeeeeeeeeeeeeer

Awesome!!!!!!

Jättebra