PRS Lupple & Medi

"Verkligen det godaste?" Willow rodnade och lade huvudet på sned.
"Ifall jag får sådär konstigt igen kommer du dricka från mig eller så?" Hon kliade sig på halsen och log svagt.
Tristan knackade på och kom in med en bricka med väldoftande mat och satte ner den och bugade sig.
"Din mat min sköna."

" Verkligen." Sa han och flinade till och vände bort blicken och slutade flina.
" Åh Willow jag skulle aldrig tveka på att dricka från dig igen om du gav mig tillåtelse. " Mumlade han och drog handen genom håret.
"Men jag drack från dig för att göra dig bättre. För ditt blod med kraften överarbetar ditt hjärta och då blir du sådär dålig men tar man bort blodet, en del av det tar det tid för din kropp att bygga upp samma kraft. Alexander, eller Lathan förklarar det så mycket bättre." Sa han och vände blicken mot dörren när Tristan kom in och flinade lätt.

Hon tog maten och började att äta och slöt ögonen av njutning.
"Så gott!" Hon drog ihop så tårna rullade upp sig och hon öppnade ögonen.
"Men är det verkligen så? Hur lång tid kan det ta? En vecka eller en dag?" Hon svalde och lutade sig tillbaka.

Dorian log mot henne av hur gott hon verkade tycka att det va och ryckte sedan på axlarna.
"Jag vet inte, jag har aldrig stött på mirakelbarn förut det har Lathan och Alexander gjort. Det var deras teori och ditt hjärta blev genast mindre ansträngt efter och du har mått bra sen dess förutom yr som beror på helt andra saker men ditt hjärta har hållit sig stabilt. " Sa Dorian och såg på henne.
"Men botemedlet är att genomgå ceremonin, vilket sker under balen, men strunt samma. Det är för mycket information för en dag." Sa Dorian och log mot henne.

"Mirakelbarn?" Hon såg på honom och skakade på huvudet.
"Jag är inget mirakelbarn. Jag har hjärtproblem och skulle ha dött om det inte för att min läkare är en vampyr." Hon såg på honom och ställde bort tallriken.
"Varför just under balen?"

Han såg på henne och ryckte på axlarna. "Jag vet inte, det är bara så vi kallar såna som dig. Som har kraften. Jag har jättelite information om dem eftersom jag har aldrig varit lika besatt av dem som far. Jag bryr mig bara om dig som person Willow." Sa Dorian ärligt och suckade.
"Jag vet inte, det bara är så. Jag är ledsen att jag inte kan ge bra svar." Sa han ärligt och såg på henne.

Hon nickade och lutade sig tillbaka och såg upp i taket och slöt ögonen.
"Så jag är något slags kraftverk?" Hon fnittrade till och drog filten om sig.
"Ett vandrande kraftverk."
Hon kunde höra en knackning.

Dorian såg på henne och skrattade till. "Yeah, ett vandrande kraftverk.." Flinade Dorian och studerade henne innan han vände blicken mot dörren.
"Kom in?" Sa han och såg mot Willow.
" Så vad tror du? Vill du gå på balen med mig?" Sa han och såg fundersamt på henne.
"Med en vampyr." Fortsatte han och tittade ned. Han kunde inte läsa vad hon tyckte om honom nu. När hon visste mer men långt ifrån allt om vem han var.

"Om jag säger nej så kommer balen ändå hända." Hon såg på honom och flinade.
"Jag har redan lovat dig och vem skulle jag annars gå med? En soppkvast?" Hon skrattade till och skakade på huvudet.
"Jag går med dig om du LOVAR att sköta dig."

Han skrattade till och såg på henne. "Dom dansar nog inte särskilt bra." Flinade han men slutade sedan att flina.
"Sköta mig? Jag sköter mig alltid, förutom förut men det är en helt annan femma. Jag lovar." Sa han och skrattade till och började känna sig fnittrig, nervös. Vad var det för fel på honom? Han vände undan blicken och samlade sig lite innan han tittade på henne igen med ett svagt leende på läpparna.