prs yehet & kkaebsong

Ett leende sprider sig över de röda läpparna innan han låter ett skratt komma ut.
"Åååh, så du är också kittlig!" Joshua hade bara velat se om det var möjligt, och som tur är verkar Zihao vara extremt kittlig. Nöjt sätter sig han sig i bränsle över den äldre, så gott han kan med tanke på att Zihao är både starkare och längre. När han väl får en stadig plats börjar han kittla Zihao.

All luft gick ur Zihao när Joshua återigen började kittla honom. Om det var någonting hans reflexer inte tålde, så var det när han blev kittlad. Det var lite som om hela kroppen tappade kontrollen och musklerna levde ett helt eget liv.
”Jag lovar att jag kommer råka slå till dig om du fortsätter”, ylade han och försökte hålla den andra händer borta, vilket inte gick speciellt bra.

Joshua stannar till med kittlandet, ser ner på sitt byte med ett nöjt leende över ansiktet.
"Nu vet jag iallafall att jag kan hota dig med något om du kittlar mig," säger han nöjt, böjer sig ner och lämnar några pussar över Zihaos ansikte. "Jokes on you," skämtar han tyst.

Zihaos kinder hettade till en aning och han log fjantigt mot Joshua. Lätt utmattat, förde han ett finger upp mot sitt eget ansikte och pekade mot läpparna.
”Om du ändå ska pussas så kan du ta mig fan göra det på läpparna”, gnällde han och förde båda händerna upp mot den andres ansikte, där han varsamt strök undan lite hår. ”Usch, du är så perfekt att jag nästan mår dåligt.”

Blicken glider över de rosiga kinderna, medan ett leende speglas över ansiktet. Istället för att ta den äldres förslag lämnar Joshua små pussar vid halsen och mungiporna. Kanske är det retande och smått elakt, och även om sextonåringens egna läppar skriker efter uppmärksamhet så vill han driva lite med Zihao. När eleven sedan ger honom en komplimang, börjar hans egna kinder hetta till, ser tyst ner på sina händer och skakar lite på huvudet.
"Nej, jag önska att jag var det dock," protesterar Joshua.

”Men i mina ögon är du det”, envisades Zihao och blängde på Joshua som tydligen inte hade några planer på att kyssa honom ordentligt. ”Och sluta retas”, gnällde han sedan och putade med läpparna. Händerna gled ner mot den andres axlar och vidare ner mot höften där de stannade. Herregud vad smal den yngre var. Han kunde bokstavligen nästan känna vartenda ben i den andres kropp. Hur hade han lyckats undgå att tänka på det innan egentligen?

Joshua ser in i den andres ögon, genuina. Försiktigt tar han på sig ett leende.
"Tack," viskar han, visserligen har han fått komplimanger av folk innan, men han har aldrig fått in dem. Zihaos röst ekar dock i hans huvud, får Joshua att må lite bättre över sig själv. Om det nu varit tvärt om, att den äldre eleven retat honom med små pussar, skulle nog Joshua bli aningen gnällig också. "Visst visst, bara för att du ber så snällt," Zihao hade inte bett, och inte varit trevlig, det var mer som en begäran men Joshua bryr sig inte. Försiktigt låter han deras läppar mötas, känner den äldres händer vid sina höfter.

När Joshua slutligen gav med sig och deras läppar åter möttes, kände Zihao sig ytterst nöjd. Från att ha stadigt legat på sextonåringen höfter, rörde sig händerna upp genom den andres skjorta. Sedan, utan att tänka sig för, slet han tyget mitt itu från insidan. Hans undermedvetna måtte verkligen ha gillat den andre med bar överkropp.
”Jag lovar att jag ska köpa dig nya skjortor”, lovade han hastigt innan han bet Joshua löst i underläppen.

Huden nästintill bränns när Zihaos hand rör sig över huden medan läpparna dansar i takt. Dock märker sextonåringen hur tyger slits sönder inifrån skjortan. Blicken glider ner mot sin trasiga skjorta och den äldres hand, innan den går tillbaka till Zihaos ögon.
"Bäst för dig, det är knappast presentabelt att gå runt med trasiga skjortor i McGonagalls ögon," påpekar Joshua innan den andra eleven biter löst i hans läpp. Försiktigt kysser han honom igen.

Hur många skjortor skulle han egentligen behöva köpa i slutändan? Säkerligen närmare ett hundratal. Zihao sköt bort tanken och fokuserade sig istället på Joshuas läppar som valsade omkring över hans egna. Flera gånger, allt som kyssen blev mer och mer djupgående, var han tvungen att verkligen koncentrera sig på att inte sätta tänderna i sextonåringen. Men det var en pinsamt svår uppgift, då allt han kunde tänka på var hur mjuka och perfekta de var. Därför drog han sig försiktigt undan, med ett svagt leende på läpparna.
”Dina läppar är alldeles för utsökta”, uttryckte han missnöjt och drog en hand igenom håret som återigen fallit ner i ansiktet på honom.