Rollspelare & Wolfy prs

Jason halvsov i bilen då de åkte ganska långt, de skulle hämta vapen och lite annat från en annan stad. Ingen av killarna märkte av bilen bakom utan alla var smått distraherade av deras egna bekymmer.

Leah hade inte trott att bilfärden skulle dröja så här länge. Vart var de egentligen på väg? Hon sänkte volymen på radion, precis som om det skulle göra henne mer på alerten, samtidigt som hon spänt trummade med fingrarna mot ratten. Nu började hon nästan ångra sig över att hon följt efter, men bara nästan.

Jason öppnade ögonen då de stannade utanför ett lager. Han svalde hårt och klev ut från bilen tillsammans med resten. Han svalde hårt och gick in med dom, de skulle snabbt in och snabbt ut. Han kände på sig att något var fel men han vågade inte riktigt säga något. Han var för påverkad för att ha en vettig tanke eller känsla för den delen.

Hon parkerade bilen längre bort för att ingen skulle lägga märke till den. Eller henne för den delen. Så tyst som möjligt öppnade hon dörren för att kliva ut och lika tyst stängde hon den efter sig. Sedan såg hon sig om. Det var väldigt tyst och eftersom det dessutom var mörkt kände hon sig illa till mods.

Det dröjde inte alls länge förrän problem dök upp. Vissa var kvar i lagerlokalen, trots att killarna fick tag på vapen som de planerat på att ha så stannade vissa upp för att skjuta vittnena. Det som var oväntat var att dessa vittnen hade vapen och sköt tillbaka. Efter ungefär tjugo minuter så var killarna tillbaka vid bilen, alla var oskadda bortsett från Jason som fått ett skott i axeln. Han satte sig i bilen och spände sina käkar.
"Kör hem. Snabbt." sade han sammanbitet och tog av sitt bälte. Ryan knöt bältet över öppningen för att stoppa blodflödet och smällde lätt till Philip på huvudet då han var långsam med att börja köra.

Leah ryckte förskräckt till då hon hörde pistolskott från lokalen. Jason. Hon skyndade sig fram till dörren, hann inte längre förrän hon kände en hand mot sin mun och hur någon lyfte upp henne i luften. Panikslaget sparkade hon med fötterna i luften bara för att någon sekund senare flyga in i väggen.
”Du har en minut på dig att ta dig härifrån. Ser jag dig en gång till dör du,” varnade mannen henne och sköt med pistolen bredvid hennes fot.

"Vänta..." sade Jason då de körde förbi en bil. Han visste att han hade sett bilen innan och av att tyda på Ryans reaktion så hade han rätt. Det var Jessicas bil men båda killarna visste att det inte hade varit Jessica som kört utan Leah. Philip stannade bilen och rynkade förvirrat på pannan. Ryan fattade däremot och klev snabbt ut från bilen medan resten av killarna körde iväg. Ryan såg sig omkring efter Leah och började röra sig mot lokalen igen, tänkte hitta henne och köra hem henne igen.

Rädslan gjorde henne förlamad och oförmögen att röra på sig. Mannen räknade långsamt ner tiden hon hade på sig att ta sig därifrån. Då han kommit ner till noll riktade han pistolen mot henne, skakade lite på huvudet samtidigt.
”Varför är du här? Hör du till killarnas gäng?” frågade han och drog en hand över sitt skägg, förväntade sig inte direkt ett svar. ”Då kan jag faktiskt få användning av dig.” Han lyfte utan problem upp henne med en arm innan han försvann iväg mot sin bil.

Ryan såg något röra sig längre fram och tog löpet dit. Han svor till då han såg Leah slängd över axeln på George. Han tvekade inte ens utan började skjuta mot bilen, han vågade inte riktigt skjuta mot George då han var rädd att råka skada Leah istället.

Leah pep till då någon plötsligt började skjuta. Vad i helsike hade hon gett sig in på egentligen? Varför hade hon inte lyssnat till den logiska delen av henne?
”Helvete,” morrade den ilskna mannen och fyrade av några skott själv. Han placerade sedan ner henne på marken och riktade pistolen mot hennes haka. ”Försvinn härifrån. Ett steg eller skott till och jag skjuter. Du får bli kvar och plocka upp delar av hennes hjärna sedan.” Han skrattade åt sig själv.