Lost life (PRIVAT)

Han ser på henne med ett medlidsamt uttryck en bråkdels sekund, men skakar sedan bort det.
Han suckar "Vad är det du vill ha Scarlet?" Frågar han med en lite lätt uttråkad ton. Han håller fortfarande i sitt glas och sätter ner det på bordet.

"Är det så svårt att se? " Hon vände sitt ansikte om.
"Min frihet." Hon suckade men sedan spände hon sig.
"Om jag berättar var Jacob är. Lova att inte fängsla in honom. "

Han lyfte upp huvudet lite intresserat "Vet du var han är?" Han höjde ett ögonbryn "Om du vet det så föreslår jag att du berättar det nu" Han rätar på sig där han sitter och väntar otåligt och nyfiket på att hon ska berätta

"Jag berättar endast om du lovar att inte skada honom." Hon såg på honom och vände bort huvudet. Kände på sina läppar.
"Vad var det för gas jag andades in förut?" En kall kåre drog sig upp och hon reste sig.
"Jag måste få ta luft."

"Jag kan nog inte lova det tyvärr... Han är farlig" Han reser sig från stolen och börjar vandra runt lite "Gasen var en sorts blandning som mina..." Han andas ut "Forskare, det skulla man nog kunna säga. De framställde det. Formeln kan, som du såg, till och med söva en vampyr"
"Och om du vill gå ut så får du hitta en frivillig vampyr som kan följa med dig" Han stannar till och tittar på henne igen.

Scarlett reste sig upp och såg arg ut.
"Då säger jag itne och är inte med på.." Hon avslutade meningen genom att gå argt mot dörrarna och kunde höra hur hennes hjärta slog allt hårdare.
"Aldrig att jag blir eran blodsgivare!"

Han skrockade lätt och gick mot henne "Scarlett... Du har inget val" han lade en arm på hennes axel.
"Gå upp på ditt rum är du snäll"
Han gestade med blicken mot övervåningen.

"Jag har ett val!" Hon slog bort hans hand och kände hur gråten var nära och hon for upp. Började gå snabbt mot dörren.
"Jag tänker inte dö som en blodgivare!" Hon hade stannat upp och vänt sig om när hon sagt det sista. En eld hade tänts i hennes ögon.
"Du kanske inte kommer ihåg det men en människa behöver mat för att överleva. Jag vägrar nu att äta."

Han skrattade igen "Ska du sluta äta?" Han höjde rösten "Jag kan bara tvinga dig Scarlett!"
"Du lyder mig!! Förstår du!? Du har inget val!"
Han var rasande och han såg rött. Varför kunde hon bara inte göra som han sa... Han masserade sina tinningar och suckade högt.

Tårarna började rinna ner längst hennes kinder och hon vände sig och sprang ut från salen, upp på sitt rum och låste efter sig. Hon slängde av sig skorna och slet av sig korsetten. Hon fick av sig klänningen efter et krig och hon slängde sig på sängen och skrek ner i kudden. Hon kände sådan sorg och hat. Tillslut hade hon lugnat ner sig och krypit ner mellan lakarna och somnade. Fortfarande med tårar på kinderna.

Det hade gått en månad och dagen för cermonin var över henne. Under månaden hade hon blivit ompysslad och annat dyligt. hennes hår hade toppats, naglarna var jämna och nagelbanden friska. En man hade kommit in på morgonen get henne något te som hade gjort henne helt apatisk så hennes omvårdnad skulle gå helt utan bråk.
Trött slöt hon ögonen när en krans av nattfärgade blommor sattes över hennes hår som hade mjuka lockar och det sista hade gjorts i ordning. Hon var redo att gå ner. Hon såg på de två vampyrerna och hon ruskade på sig.
"Sinclair kommer döda er." Hennes röst var tröt och hon reste sig upp.