D.A:s rollspel

"Hey Miu är du okej?" Frågade jag oroligt. Efter vad som hänt i korridoren så var jag väldigt orolig över henne. Jag satte mig på stolen bredvid hennes säng.

- Jodå jag är okej, svarade jag, hur är det med Luna? Frågade jag
- Jo, hon har ont, men är mest ledsen över sitt hår... Sa Joe
- Okej, det skulle jag också vara... Sa jag, men hur mår du? Frågade jag.

"Okej, trött bara" svarade jag henne. Jag hade inte lyckats sova ordentligt för att mardrömmarna fortsatte värre än vanligt, värre en någonsin innan. "Ursäkta Miu vet du någon formel som kunde fått Luna att ändra utseende på det sett som hon gjort?" Frågade jag henne fundersamt. När jag började tänka på mardrömmarna så kom jag på det.

Nej jag tror inte det, är jag rädd, svarade jag Joe

"Tack så mycket endå" sa jag till henne tacksam att hon försökt. Jag kunde många formler men ingen som kunde hjälpa mig och det var det som var irriterande, jag kan få saker att bli fåglar men jag kunde inte få tillbaks min kusins utseende. Det måste finnas något sett!

Jag vände mig med ryggen mot alla andra och kramade om mitt täcke lite löst. Det gjorde ont i hela kroppen och det kändes som att jag skulle spy.

Jag kollade bort lite och mina ögon drogs direkt till Draco. Jag gick dit och satte mig bredvid honom. "Hey, hur är det? Frågade jag oroligt. Jag var sugen på att krama honom men gjorde inte det ifall att han fortfarande var skadad och jag bara skulle göra illa honom mer.

"Det är okej," sa jag svagt, men jag mådde genast bättre av att Joe faktiskt brydde sig. Att någon brydde sig.
Jag log lite svagt mot honom.

Jag log tillbaks och bestämde mig för att ge honom en kram endå det kanske skulle hjälpa? Jag gav honom en kram och sa "hoppas att du blir bättre en bara okej snart" till honom.

Jag kramade tillbaka, och just då kändes det faktiskt bättre än okej.