Prs med Wolf

Anaid ryckte till när Rascal talade med henne. Hon hade inte trott att han var vaken. Hon kunde inte se något annat än hans lysande gröna ögon i mörkret, men det verkade som om han kunde se henne.
Anaid suckade och skakade på huvudet.
"Jag vet inte...det är bara..." hon tog ett par försiktiga steg mot Rascal, "Varför måste min familj vara sådana monster? Varför måste jag vara ett monster?"
Anaids hand snuddade vid Rascals sänggavel. Hon stannade upp med båda händerna på den gamla sängens kant.
"Och hur kunde jag vara så dum att jag tog med er dit ner..."

Rascal sträckte sig fram och lade sin ena hand över Anaids.
"Du är inget monster. Det spelar ingen roll varifrån du kommer, vad som är viktigt är vart du är på väg", sade han och kramade hennes hand.
"Och det ser ut som om du är på väg att bli kysst." Han lutade sig obemärkt framåt och placerade en försiktig kyss på Anaids ovetande läppar. Han drog sig tillbaka igen, rädd att hans kyss hade gjort henne obekväm.

Anaid såg ner där hennes och Rascals hand möttes utan att egentligen se något alls. När Rascal uttalade de sista orden såg hon förvånat upp och fick en oväntad kyss placerad på sina halvöppnade läppar. Men efter en sekund försvann förvåningen och hon slöt ögonen.
När Rascal drog sig undan stod hon först bara och stirrade dumt på hans lysande ögon. Men en sekund senare böjde hon sig fram utan att tveka och kysste honom igen.

Rascal blev oerhört lättad när Anaid kysste honom, det innebar att han gjort rätt i att kyssa henne först. Han besvarade hennes kyss med mjuka läppar och smekte varsamt hennes arm.

Sham slog upp ögonen. Han hade somnat så snart han lagt sig tillrätta på golvet i hallen, men något hade stört hans sömn. Han spetsade öronen och såg sig omkring. Det var mörkt och tyst i rummet. Han ryckte till, han hade hört något. En kvist som brutits itu. Det var förmodligen bara en kanin som trampat på den, men med Anaids bröder i farten var det säkrast att se efter själv. Han reste sig upp och skakade sömnen ur pälsen. På bakbenen vred han ner ytterdörrens handtag och gick ut. Han klippte med öronen och såg sig omkring. Han kunde höra röster. Lågmälda, viskande mansröster. Han visste bättre än att ta sig an fienden ensam. Med öronen strukna bakåt försvann han in igen och sprang upp. Han sprang fram till rummet närmast och krafsade på dörren.

Anaid tog sig försiktigt runt hörnet på sängen och satte sig på den mjuka madrassens kant utan att släppa Rascals läppar. Försiktigt smög hon in sin hand bakom hans rygg och tryckte sig närmare honom utan att öppna ögonen.

Minosa satte sig plötsligt upp i sin säng. Hon kallsvettades och andades snabba darrande andetag.
När hon förstod att hon haft en mardröm lyckades hon lugna ner sig och torka svetten ur pannan.
Luften i tornet var tung och unken, hon bestämde sig för att gå ut och hämta andan ordentligt.
Det var kolsvart i hela slottet och det mänskliga ögat kunde inte på långt håll se vargen på andra våningen. Men Minosa kunde höra krafsandet och stannade upp mitt i korridoren.
"Hallå...?" viskade hon försiktigt.

Sham vred på huvudet när han hörde Minosa. För en sekund lystes korridoren upp av ljuset han utstrålade under sin förvandling. Han rusade fram till Minosa och tog tag om hennes axlar.
"Minosa! Vagn och Adam! De är här, hjälp mig väcka de andra!" sade han högt och i nästa sekund hade han försvunnit upp till nästa våning och börjat öppna och stänga dörrar i jakt efter nästa person.

Minosa fick ett drömmande uttryck i ansiktet när Sham förvandlade sig. Nånting med hamnskiftarnas form skiftning påminnde henne om hennes barndom. Minosa stod som i trans ett par sekunder innan Sham tog tag om hennes axlar. Yrvaken och förbirrad skyndade hon efter Sham upp för trappan.
"Sham! Vänta! Vad är det du säger? Är Adam och Vagn här? Nu?" Minosa sprang ikapp Sham men snubblade nästan på honom när hon stannade, "Rascal, Anaid och Norman sover på fjärde våningen, Aimil därbort och Astrid mitt emot"
Minosa pekade.
"Men är du säker på det här? Du kanske bara drömmde...?"

"Jag är helt säker, de är på väg runt slottet, jag tror att de tänker täcka alla utgångar", svarade Sham något irriterat, han hade inte tid att försäkra Minosa om det här, hon borde bara lita på honom.
"Väck Astrid, jag väcker min syster", sade han och sprang återigen bort från henne. Han tvärbromsade framför Aimils rum och slog upp dörren.
"Aimil! Anaids bröder är utanför!" ropade han. Aimil knorrade ilsket.
"Håll käften Ailean, jag sover", sade hon högt, men sluddrigt och kastade en kudde i hans ansikte. Sham brydde sig inte om hennes protester utan slet upp henne ur sängen.
"Aimil, Vagn är utanför slottet!" röt han i hennes öra. Aimil slog genast upp ögonen och ställde sig upp.
"Vilka har du varnat?" frågade hon, plötsligt klarvaken och Sham svarade henne.
"Varna de andra, jag hjälper Minosa med Astrid!" sade hon och rusade iväg.

Minosa tvingade sig själv att lite på Sham, även om hon inte var säker. Hur kunde Vagn och Adam veta att dem befann sig just på sommarslottet? Hon skakade av sig tviveln och sprang fram till Astrids rum.
"Astrid?" Sade Minosa när hon öppnade dörren, "Hallå, Astrid vakna!"
Astrid svarade henne inte och Minosa kunde inte se om hon rörde på sig. Hon gick fran till sängen och kände försiktigt efter tills hon fick tag om Astrids arm.
"Astrid vakna!" Minosa skakade försiktigt på sin vännina utan framgång.
"ASTRID!"
Minosa ruskade Astrids kropp ganska våldsamt fram och tillbaka men lyckades inte väcka henne ändå. Frustrerat satte hon sig på sängen och funderade på vad hon skulle göra.

När Aimil nådde Astrids rum fann hon Minosa sittandes vid hennes säng utan att göra något alls.
"Vad håller du på med, vi måste väcka henne", sade hon stressat och gick fram för att varsamt daska Astrid på kinden.
"Astrid? Vakna, vi måste iväg", sade hon medan hon fortsatte daska henne. Hennes slag ökade i styrka varje gång de misslyckades med att väcka Astrid.

Det första rummet Sham kom fram till var Normans. Han började med att hårt knacka på hans dörr.
"Norman! Är du vaken Norman?" ropade han genom dörren.

Rascal ryckte till och slet sig från Anaids läppar även om han helst fortsatt.
"Hörde du det där?" viskade han och stirrade på dörren.
"Jag tror att jag hör Sham ropa..."