(ORP) Hide, run, survive

Cate:
Hon är sinnessjuk. Lika bra att göra slut på henne. Men inte här. Det går inte.

Olivia:
Jag kryper fram till Ellie och Cate. Ellie såser omskakad och konstig ut.
"Hur är det?", frågar jag stumt.

Ellie:
Trycker mig så långt till väggen som möjligt och kollar på henne med uppspärrade ögon.
"D-du! D-du"
Andas tungt som om jag precis sprungit ett maraton.
En flashback kommer. När Meja, Doris, Cedrik och Knut mobbar mig. Slår mig, kallar mig för dumma saker, tar mina pengar..
Men Elsa kommer genast farande och setter stopp för det.
Elsa.. Elsa min ängel.. Men nu är Elsa borta. Vem ska stoppa dem då? Försöker kurra ihop mig ännu mer och bara försvinna.

Olivia:
Jag höjer ögonbrynen.
"Ellie, är allt som det ska?", frågar jag tittar oroligt på henne.

Ellie:
"Inget är som det ska", viskar jag hest och börjar skratta kort igen.

((Alltså typ såhär: Ha-ha.......Ha-ha.... HAHAHAHA.... Ha..))

Olivia:
Hon måste vara sinnessjuk.
"Ellie...", börjar jag och närmar henne, "innan vi hamnade i källaren hade jag en stor familj. Mina föräldrar var rebeller, så de blev dödade först. Jag var med när min syster dog. Men hon lämnade mig inte. Hon finns kvar i mig. Jag älskade henne, och älskar henne fortfarande. Hon är en del av mig."

Cate:
Fingrar återigen på pistolen. Bestämmer mig sedan. Tar tag i Ellies handled och tar fram kniven. Skär ett jack i handleden så hon kanske vaknar från sinnessjukdomen.

(MUAHAHA CATE IS GETTING MAD)

Ellie:
Skriker av smärta och mitt förnuft vaknar till liv.
Elsa skulle inte vilja detta. Och det där.. Det var inte på riktigt. Men det här är. Dem måste ha hjärntvättat Cate.
Rycker åt mig handleden och tar fram saxen.
Sparkar henne i ansiktet och håller saxen i försvar position.

Cate:
Sparken känns inte.
"En sax. Som vapen", fnyser jag. Hugger henne med kniven.

Olivia:
Jag flämtar till, ställer mig upp bakom Ellie.
"Cate?!"