Tredje Världskriget

Nike bara höjde på ögonbrynet.
"Det låter som en ljus framtid för den ungen. Särskilt att växa upp här." sa hon bittert och la sig i sängen.

"Hm...?" Akhiti reste sig upp och tog elpistolen. Hon gick fram till dörren och använde den på låset.
*Bzzt*
Dörre for öppen.
"Du borde verkligen lita på mig mer." Flinar hon och snurrar med vapnet i sin han. Hon möter Nikes blick.

Nike log och satte sig upp.
"Jag borde det." sa hon men förstod inte hur hon skulle göra sen. Giftet då? Motgiftet de hade till Akhiti här. De hade sändare på sig, var skulle de ta vägen?
Men Nike var med på vad det än var och ställde sig upp.

Akhiti såg aningen seriös ut nu.
"Kom, vi måste till labbet!" Viskar hon, tar sin väska och börjar smyga ut.

Nike kom efter henne smygandes tog de sig vidare, att ingen upptäckte dem? Nike hostade då och då men kvävde det så gott hon kunde i tröjan.

De kom fram till labbet. Akhiti visste att det här var tiden minst antal vakter var här, så även om hon sköt med vapnet några gånger, tog de sig lätt in i labbet. Akhitt tar upp en spruta som hon hittat efter ett tags letande och studerar den. Sedan sticker hon in den i Nike och sprutar.
"Förlåt." Viskar hon och hoppas att det inte gör allt för ont att förstöra spåraren.

Nike rycker till och grimaserar av smärta då hon gör det, men det var inte alltför jobbigt, hon hade varit med om värre och det var inget att skryta med. Men det är som en glöd går genom nerver och blod, far genom hennes kropp och hon flämtar till av känslan.
"Vad var det för?" frågar hon tyst.

Akhiti studerar sprutan.
"Tja, antingen tar den bort sändaren eller så botar den malaria." Säger hon och rnkar ögonbrynen. Sedan tar hon yttligare fem sprutor och lägger i sin väska.
"Nu drar vi!"

"Din sändare då?" frågar Nike med oro i de gröna ögonen. Inte för sin egen skull, för Akhitis......och malaria? Nej, men hon tänkte inte lämna Akhiti här inte.
"Vad är det i sprutorna?" frågar hon och nickar åt dem i ryggsäcken.

Akhiti tar fram några små lådor och lägger i sin väska.

"Jag har ingen, och dem är mediciner till mig!" Säger hon koncentrerad och rycker fram en trasa från en hylla.

"Nu går vi!" Säger hon hastigt och börjar röra sig mot en bakdörr.