Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

Lord Aron klev fram och svepte bort Mona. "Jag råkade förolämpa kung Randa". Mona drog efter andan, vad hade han gjort?!
Han fortsatte, inte berörd av Mona. "Och, jag vill inte ha krig, inte nu, inte här, och jag vill blidka honom, med en gåva". Nu tittade han på Mona. "Sälj mig flickan och jag ger honom den, annars blir det nog ett blodbad". Mona backade skrämt undan.

"Nej." svarad Niel allvarligt. "Köp min mor, det gör mig inget, hon är bara en möda. Men Mona här - är inte till salu."

Lord Arons ansikte förvreds av ilska. "Din mor är ingen särling, jag behöver en särling att ge kungen!". Han tog hotfullt ett steg närmare. "Det här är din sista chans!".

"Nej. Jag säljer henne inte, jag förlorar min chans." log Niel roat.

Aron stod ett tag och bara stirrade ilsket på honom och sedan på Mona. "Jag hade tänkt göra det här ärligt, men du ger mig inget val". Snabbt var han framme vid Mona och drog henne intill sig och började springa ut genom dörren.
Mona försökte komma loss, men hon hade aldrig varit särskilt stark.

Niel drog på sig byxorna, tog en dolk och sprang efter. Han var snabb och Aron klumpig så det var lätt att komma fram till dem. Med ett snabbt hugg högg Niel i Arons buk. Aron stelnade till och föll till golvet.

Mona hade försökt bita honom i händerna då Niel kom fram. Hon föll nästan ner själv då Aron föll. Men hon tog sig upp och backade undan.
Aron såg hatfyllt upp på Niel. "Din idiot, Randa kommer säkert starta krig nu, och han kommer börja med att anfalla, eller utnyttja alla lorder i landet":

"Jag bryr mig inte. " sa Niel likgilltigt och drog med Mona till hennes rum. Milena sov fortfarande då Niel stormade in.

Mona såg oroligt på Niel. "Tänk om det Aron säger är sant?". Hon satte sig på en stol hon hade i rummet och satte upp håret igen.

"Jag vet att det är det. Vi far till Nander, eller sunder. Det är lätt att ta sig förbi gränserna där och vi slipper bråk." sa Niel. Han skulle endast ta med Milena och Mona.