PRS(Dragon Fantasy)

Nalel gick tyst efter henne. Väl i köket tog hon en skål med gröt och började äta. Hon kändevsig nästan lugn då en lät duns hördes. Det var San, han hade satt sig precis bredvid henne. Hon stitårrade nervivsin skål.

"Åh, hej San." sa Meira med kylig röst mot honom. Hon hade inte lovat att gilla honom för den sakens skull.

Nalel sa inget. Hon hade tappat aptiten och halsen bultade ömt. Hur hade San kunnat göra så? Det sved. "Jag går ut och tränar" mumlade hon och sköt iväg den halvfulla grötskålrn.

Meira ser efter henne och väser sedan åt San, "Rör du eller talar med henne igen, inte ens ser på henne, lovar jag att ditt liv blir kort." väser hon hotfullt innan hon går.

Nalel kom ut på gården och tog några djupa andetag och gned sin hals. Hon ville bata att han skulle låta henne vara, hon ville inte komma ihåg.

Meira kommer ut efter henne, "Svärdsträning." sa hon bara och gick mot svärdsfäktningen.

Nalel nickade och gick tyst efter. Hon vilke bara träna riktigt hårt och sova sedan riktigt djupt.

Meira tog två av träningsträsvärden och kastade den ena till Nalel.

Nalel tog emot svärdet. Hon ställde sig beredd. "Vad ska jag börja med?". Hennes röst lät tom och trött.

"Fötterna stadigt på marken, se försvara dig mot mina slag, försvar är det viktigaste att lära sig innan anfall." sa hon, Meira var bekymrad för Nalel.