LotR (Privat)

"Någon timme eller så, jag har ordnat frukost." sa hon och gav honom gröt med färska bär som visade att hon hade varit uppe längre än en timme.
"Jag har ordnat te med." log hon och hällde upp till dem.
"Har du ont i nacken?" frågar hon lite oroligt och tar en tugga gröt.

"En timme?", sade han förundrat och tog tacksamt emot skålen. "Du kunde ha väckt mig om du ville ha någon hjälp, och ja, nacken har fått ta lite grann nu när jag inte är så van vid utelivet."

"Jag ville inte ha hjälp och du behövde sömn." sa hon bara och nickade. "Vänta ska du få se." sa hon och letade i sin packning och kastade honom en ask, "Salva mot smärta." sa hon och fortsatte att äta, om det fanns något mot hennes återkommande huvudvärk skulle hon vara glad.

Banner fångade klumpigt den flygande asken då han fortfarande höll skålen i ena handen.
"Tackar", sade han muntert och ställde ifrån sig skålen bredvid sig och öppnade asken.

"Smörj bara in kladdet på det onda." sa Keya leende och åt upp gröten, sedan satt hon och värmde händerna på temuggen och såg på honom. "Min tur att ha ringen." sa hon enkelt.

Han gjorde som hon sade och efter några minuter fortsatte han att äta upp frukosten. När hon fortsatte prata tittade han upp och mötte hennes blick. Hans mungipor drogs upp till ett leende av någon konstig anledning.
"Har det redan gått en dag?", undrade han sedan.

"Ja, du verkar bli tidvill." sa hon roat och sträckte fram handen. Det var som hennes kropp längtade efter den fast hennes hjärna sa bestämt, nej.

Tyngden från ringen blev plötslig omedelbar när hon sträckte fram handen till honom. Han stirrade ner på hennes hand, på hur fingertopparna förtärdes av längtan till ringen under hans skjorta.
"Jag vet inte, Keya. Ringen påverkar dig ganska mycket."

"Dig med och det blir värre hur länge du har den eller hur?" sa hon och längtan i rösten hördes. "Vi sa varannan dag." sa hon bestämt och kom närmare honom, hennes kropp styrdes av längtan och aldrig annars skulle hon frivilligt vara så nära en människa.

"Den påverkar mig inte alls", sade han förolämpat och tog ett löst grepp om hennes handleder när hon närmade sig. "Jag mår bra."