I en förändrad värld (Roll för alla)

-Ska jag svara på en i taget eller alla ? frågade Vanessa , "Fast jag kan inte svara hör" sa hon ännu en gång.

”Du har rätt.” Sade Jenna.
Hon tyckte det kändes som om någon betraktade dem. Som om någon hörde vartenda ord de sa men hon visste inte vad som var källan till hennes känsla. Först tänkte Jenna på grottan fast där var säkert de andra kvar och till dem ville hon inte gå. Inte med så mycket att tala om och avslöja. Stella skulle få sig en riktig funderare. Det hade känts som om Stella litat på henne fram tills nu.
”Vet du något ställe där det är säkert att tala?” Undrade Jenna.
Hon kunde inte missa chansen att få prata med Vanessa vad än Stella skulle tycka om saken.

"Nej , Jag har gått in i olika hålor på vägen hit . Ingen speciellt så mitt svar får nog besvika dig med ett nej " sa Vanessa medans hon virade sitt hår runt fingret .

Jenna funderade en stund. Om de begav sig emot kusten skulle de kanske finna något ställe på vägen men Vanessa kanske visste mer.
”Har du någon efter dig?” Frågade Jenna igen.
Hon hade lagt märke till en ovanlig skugga en bra bit ifrån dem. Den kunde omöjligt vara något annat än en människa. Hon ville inte göra han, henne eller dem uppmärksamma på att hon visste att dem eller den var där men samtidigt visste hon inte hur hon skulle meddela på ett sådant sätt att den eller dem inte märkte.

-Jag hade det när jag flydde öster om skogen men jag är inte så säker längre , Jag trodde att dom var borta men något iaktar mig ; sa vanessa medans hon gick brevid Jenna

Jennas misstankar blev besvarade. Hon hade sett två till figurer då de börjat vandra. Om det varit män eller kvinnor kunde hon inte säga och de verkade inte alls bete sig som soldaterna. Istället för att skjuta ner dem eller försöka ta dem till fånga så följde de bara efter och betraktade dem. Det var något konstigt på gång.
”Vilka är de?” Frågade Jenna tyst och försökte verka precis som vanligt.
Hon misstänkte att ifall de, vilka det än var som förföljde dem fick nys om att dem visste om det skulle göra något. Vad kunde hon inte säga men något.
”De är två till höger om oss och en några meter bakom oss. Kolla inte, bete er som om ni inte vet att dem är där.”
Jenna mumlade fram orden ur mungipan. Det var en risk men hon tog den, bättre att de också visste och inte bara hon.

"Jag vet inte, Dom följde efter mig sedan en natt i en gammal lada på landet " stammade Vanessa fram.

Jenna kunde inte fatta hur någon eller några kunde följa efter Vanessa så länge och varför. Det var den stora frågan.
”Har du dina knivar med dig?” Undrade hon.
Om det skulle bli en fight ville Jenna veta var hon hade Vanessa. Jenna hade många gånger sett Vanessa på träningsplatsen och Vanessa var duktig, bättre än Jenna.

"Ja , Jag är inte dum " säger Vanessa medans hon smidigt kastar upp en från bältet .

Innan Jenna hinner säga eller göra något annat känner hon en smärta i halsen. Med darrande händer drar hon ut pilen som sitter där. Hon kollar på den, en bedövningspil. Vad i helvete är på gång hinner hon tänka innan hon känner hur ögonen faller ihop och hon glider in i mörkret.

[Ojdå, ser nu att jag bytte lite ifrån då-tid till nu-tid. Haha, xD men men det får vara. ]