Lily Potters första år [SV]

Skiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiit braaaaaaaaaaaaaaa !
Mer mer mer mer mer mer !

Ps. Det är kul ^^ Såklart vi fortsätter med det !

Kom igen skriv på!!!! (Känn ingen press...)

Haha, precis ! Skriv, skriv och få skrivkramp men känn ingen press

meeeeeeer snälla jg döööööööör snart!! ♥

Snälla mer! ♥♥♥♥

Kapitel 24

James

Dem satt inne i Sjukhusflygeln och väntade, för det var troligast att hans pappa skulle ta Lily dit, vare sig hon var skadat eller inte.
Alla var trötta, mest mentalt. Alla känslor som dem känt dem senaste 20 timmarna hade tagit deras krafter. Men ingen av dem kunde sova.
James satt på en stol med huvudet lutat mot bordet. Träet var hårt och kallt mot hans varma hud, lugnande.
Ingen av dem visste hur det gick för Harry och Neville. Hade dem hittat Lily eller var det för sent? Var dem på väg tillbaka? Var hon allvarligt skadad eller oskadd?
Så många frågor men inga svar.
Scarlett reste sig plötsligt upp från sängen framför honom.
Hennes tjocka hår var tovigt och stod ut åt alla håll, men hon var fortfarande söt. Hon hade påsar under ögonen som var mörka och tomma. Hon såg ut precis som dem alla gjorde. Slutkörd.
Men någonting hade förändrats i hennes blick. Ett ljussken hade tänts. Som en liten låga av hopp i mörkret.
"Vi måste göra någonting!" utropade hon och alla tittade på henne med lätt förvånade blickar.
Scarlett hade varit den som sett mest hjälplös och ledsen ut av dem alla. Hon hade inte sagt ett ord på länge så hennes röst var hes och tjock. Hon harklade sig när hon fått allas uppmärksamhet.
"Jag vet att vi inte kan gå och söka efter Lily i den Förbjudna Skogen men vi kan väl åtminstone ta reda på vem som hjälpte kidnapparen?!" Hennes blick for över dem och hon tog ett djupt lugnande andetag.
James vaknade till vid hennes sista ord och sträckte på sig i stolen.
"Vad menar du?" frågade han förvånat.
"Lily skulle ju aldrig ha gått in i skogen utan anledning," fortsatte Scarlett, "Och speciellt inte ensam mitt i natten. Och inte skulle kidnapparen ta risken att gå in själv i slottet. Och om han nu skulle ha det modet, så skulle han aldrig kunna komma in i Gryffindors Sällskapsrum, eftersom han inte kan lösenordet. Så därför kanske han fick hjälp av någon." Hon tittade upphetsat på dem alla. Hennes teori var faktiskt ganska logisk.
"Någon kanske gav honom lösenordet." sade James och reste sig upp. Han visste att det var en absurd idé, att någon skulle hjälpa en kidnappare, men det var det enda han kunde komma på.
"Så ni båda två menar att han fick hjälp av någon elev här på slottet?" frågade Professor Ellwood lätt upprörd.
"Eller lärare." mumlade James.
Rektorn gav honom en sträng blick.
"Jag litar fullt på mina lärare och varför skulle någon elev hjälpa en kidnappare?" frågade han James men sedan tillade han fundersamt, mest för sig själv, men tillräckligt högt för att alla skulle höra det:
"Om dem inte var tvingade och hotade."
James började att gå fram och tillbaka framför dem andra.
"Hon kan ju också ha blivit lurad ut ur slottet." sade Scarlett fundersamt.
"Eller så..." James tystnade och stannade. Ännu en galen idé. Vart kom dem alla ifrån? Hans oroliga och rädda men modiga sida eller hans jag-gör-vad-som-helst-och-kommer-på-vad-som-helst-för-att-få-tillbaka-Lily sida?
"Eller vad då?" undrade Claire. Hon satt bredvid Ginny och dem höll varandra tröstande i händerna. James visste att hans mamma hatade att sitta här och vänta lika mycket som han gjorde.
James tvekade. Skulle han berätta sin tokiga idé eller skulle han låta bli. Han bestämde sig för att göra det. I sådana här situationer måste man vara ärlig och ingen idé kan vara för tokig. Eller hur?
"Jag tror inte att hon blev lurad, jag menar, hur skulle någon kunna lura Lily att göra någonting? Tro mig, jag har försökt." Det ryckte lite i James mungipor när han tänkte på det, men minnet försvann lika snabbt som det kommit. "Jag tror att....att hon gick ut frivilligt och utan hjälp eller tvång."
"Vad menar du?" frågade Ginny. "Varför skulle hon göra det?"
"Hon kanske följde efter någon?" föreslog James.
"Vi vet alla hur Lily är. Hon är modig och nyfiken, vilket inte alltid är en bra kombination." När James sa sådär så kom han på att han och Albus förmodligen var likadana och hans mammas blick bekräftade det.
Han harklade sig och fortsatte.
"Hon kanske såg någonting misstänksamt, kanske en udda och främmande man som vandrade omkring i slottet mitt i natten. Jag skulle också försökt ta reda på vem han var."
"Ja, men du skulle inte göra det själv och det skulle inte Lily heller." sade Albus, reste sig upp och gick fram till James i mitten av rummet. Deras blickar möttes och James förstod att dem fick samma, otroligt galna och absurda idé i huvudet samtidigt.
"Så nu är vi tillbaka på att någon elev fick henne ut ur slottet, eller hur?" suckade Professor Ellwood.
James och Albus tittade fortfarande på varandra. Albus gröna ögon glänste i skenet från lamporna och han nickade åt James som nickade tillbaka. Ett hemligt samtal bröder emellan.
"Vi kommer snart tillbaka." sade Albus och dem båda rusade mot dörren.
"Albus!" sade Ginny och ställde sig upp.
"James!" ropade Claire samtidigt. "Vart ska ni?"
"Vi kommer snart tillbaka." sade James.
"Och vi kommer inte att springa in i Den Förbjudna Skogen, mamma." sade Albus och öppnade dörren.
"Vi lovar!" Var det sista James sade innan han stängde dörren bakom dem.

Dem sprang igenom korridoren bort mot trapporna och James kunde skymta den Förbjudna Skogen genom ett av fönsterna. Det var en stor skog, full med varelser som James aldrig skulle kunna föreställa sig. Magiska varelser. Monster.
Och hans lillasyster var därute någonstans, mitt bland dem alla.

Gaaaaaaaaaaaaah ! ASBRA ! MER MER MER !

Thank you very much =D

Only tha truuuuth darling ^^

Aww, you make my daaayy only by saying that you like it. And you make me write more! (And I say that as a good thing, darling!) xD