Narnia

"Sjuan?" frågar Andrew, i samma låga ton som kvinnan. Han vet inte vad hon snackar om. De var ju i Narnia! Eller de var det nyss i alla fall.

"Ja, distrikt 7." sa kvinnan och Sam drar häfrigt efter andan, "Distrikt 7 i Panem, tillverkar trä, timmer?" frågar Sam undrande och ser på Andrew och märkte att deras kläder vitt skillde sig från kvinnans, de var inte i Narnia längre.

Kvinnan nickar. Andrew stirrar på dem. Var de i Hungerspelen helt plötsligt? Vad var det här egentligen? De verkade vandra mellan olika världar. Vad skulle nästa vara? Harry Potter? Andrew kände sig helt plötsligt ganska löjlig. Han och Sams kläder skiljde sig väldigt mycket från alla som var i skogen.

"Säkert?" sa Sam och kvinnan nickade, "Vi får tala mer sen, det finns avlagda kläder där i en säck, byt om och ta varsin yxa." viskar hon snabbt fram höjer sin yxa och börjar åter hugga.

Andrew kände sig så maktlös. I ena stunden hade han varit Narnias kung och nu var han bara en ynklig människa i Panem. Han gick bort till säcken och hittar ett par byxor och en tröja som liknade alla andras kläder här.

"Seriöst? först Narnia och nu Hungerspelen, vad är det här?" väser Sam fram till honom och drar på sig ett par byxor och tröja. Sedan tar hon en yxa och var glad att hon kunde detta, detta hade hon sin farfar att tacka för, gammal skogshuggare som han var. Hon ser på ett av de markerade träden och hugger sitt först hugg, perfekt...hon var både frustrerad, och arg och hon kände sig så maktlös och det fick trädet nu utför när hon åter högg med kraft och illska.

Andrew förstår det inte själv heller och hade gärna svarat, men istället kände han kvinnans blickar i ryggen, och han skyndade sig att dra på sig kläderna de fått ta. Han greppar tag i en yxa och funderar för sig själv hur han skulle klara det här. Visserligen hade han använt en yxa någon gång tidigare i livet.

"Kom igen nu då." ler Sam prövande mot Andrew, hade de kommit till 7an vilket det verkade som, var det bäst att göra sig som hemma och inte göra något uppseendeväckande.

Andrew började hugga emot ett markerat träd. I början ganska ovant, sedan blev han mer och mer självsäker efter att ha sneglat på vad alla andra gjorde och härmat dem.

Det örkande allt mer och tillslut när Sam inte var säker på att hon inte skulle kunna hugga i någon annan hördes en vissla och det var slut för dagen.